fiafia90


En riktigt backpacker…
8 oktober, 2014, 03:28
Filed under: Okategoriserade

Hej!

Nu har jag precis vaknat upp från min andra natt på mitt hostell Hostelworld the Eco-Living där jag delar rum med c 30 andra som också sover i våningssängar. Jag har valt en topslaf i en av sängarna för att jag kände mig mer trygg där än i bottenslafen, men med tanke på att jag delar rum med 30 andra har jag sovit förvånansvärt bra (inte vaknat alls??)
Nu på morgonen serveras jag frukost – rostmackor med sylt med gott kaffe. Helt okej frulle faktiskt!

Men hur är då backpacker livet på riktigt kanske ni undra så därför ska ni få höra om mina två första dagar i slummen i Kuta:

Dag 1: I måndags åkte jag, Ellen, Johnny, Sara, Minetta och Cecilia in till mitt hostell för att lämna av mina grejer och checka stället. Jag blev glatt överraskad. Efter att ha låst in väskan skulle vi bege oss iväg till Kuta till fots. Vi hade fått lite lätt direktiv från taxichauffören hur vi skulle gå men han hade riktigt fel, vi höll på att hamna i grannstaden Seminyak. Sara, Minetta och Cecilia tog en taxi medan jag, Ellen och Johnny fortsatte till fots med hjälp av offlineläget på googlemaps. Mötesplatsen var Skygarden och vi kom fram först. Roligt att det i denna staden kan gå snabbare till fots än med taxi bara på grund av trafiken.
Sen vandrade vi runt bland massa marknadsstånd, butiker och dylikt. Vi blev lurade på att köpa ett dyrt simkort (vilket jag lärde mig dag 2 att det var dyrt) för 50000 rupaih (=30 kr), då man kan få det för 15000 rupiah(=8 kr). Vi sprang runt i ett shoppingmall (vilken kontrast mot dessa marknadsstånd längs vägen). Sedan avslutade vi kvällen på en jättemysig restaurang nära Kuta Beach som heter Nebula Room. Därefter tog vi en taxi hem, vilken jag fick pruta hårt med och efter jag blivit avsläppt vid mitt hostell blev visst de andra utslängda för att han ville höja priset till det dubbla så fort jag åkt (skum kille!) Men alla kom hem säkert. Jag gick bara upp och la mig och somnade på fläcken vid halv nio på kvällen. Jag var trött efter en lång dag och mycket vandring.

Dag 2: Jag vaknade upp efter att ha sovit 10 timmar så jag var nog väldigt trött. Jag hade bestämt möte med Priscilla, Esther och Elise som tillsammans hyrt ett hus i Seminyak. Jag tog en taxi dit och möttes av ett riktigt slott i jämförelse till mitt 24-personers rum. Vi började med att chilla vid poolen, sen fixade vi med simkort (kollade att internet skulle funka och sms och så), sen fönstershoppade vi i lite butiker med. Efter vi ätit lunch gick jag och Priscilla till supermarket och jag köpte mjölk och flingor (inte lika dyrt som i HongKong Hanna och Kerstin :D) och skulle ta ut lite pengar innan vi gick tillbaka. När vi kommit hem och satt oss till ro kollar jag i min plånbok och upptäcker att mitt bankkort saknas – FAN rent ut sagt! Detta får ju inte hända. Jag skriker på Priscilla och ber henne följa mig för jag känner mig osäker på vägen till butiken. Min tanke är att jag glömt den i automaten. Jag börjar springa och kommer fram genomsvett och ber personalen om hjälp men dem har inte sett något, vi försöker ringa banken men dem har stängt och tillslut börjar jag bara gråta för jag bli så överväldigad. Men efter mycket om och men lyckas jag kontakta mamma som spärrar kortet och jag fick tag i banken som så vänligt kan skicka ett nytt, förhoppningsvis har inga pengar försvunnit men jag har tyvärr ingen koll.
Efter allt är fixat kan jag bara skratta åt situationen, jag äter mina flingor och är ganska glad ändå.
På kvällen går vi till en restaurang som har elddans-show och har en allmänt trevlig kväll. Därefter  krama jag av alla, bestämmer nytt möte med Priscilla dagen efter och säger hejdå för denna gång till Elise och Esther och tar en taxi hem till mitt hostell och ska där börja handtvätta alla mina kläder. Det är kläder från 10 dagar tillbaka… Jag får en hink som jag kan låna till att handtvätta allt. Det känns lite konstigt att stå med en hink med tvättmedel, men vad gör man inte för att få sina kläder rena. När jag är klar erbjuder en av hostell-personalen att visa ett ställe att hänga tvätten på.
Han visar mig upp till taket och pekar på takpannorna, HAHA. Han menar att jag ska lägga det på taket. Jag trodde det fanns liksom en tvättställning däruppe. Men man tager vad man haver och där stod vi vid 22 på kvällen och la min blöta tvätt på tegelpannorna på taket. Galet men förhoppningsvis effektivt och jag hoppas mina kläder är kvar.

Jag tänkte faktiskt gå och fråga personalen nu om dem kan hjälpa mig att få ner det.

Tack för denna gång! Puss och kram