fiafia90


Vad hände?
27 januari, 2015, 15:23
Filed under: Okategoriserade

Hej alla!

Insåg häromdagen att det gått 2 månader sedan senaste uppdateringen, oj 2 månader… Vad hände?

Jo, jag bestämde mig för att avsluta ”mitt livs resa”, vilket fortfarande var ett stort steg för mig att ge mig ut på men jag insåg under resans gång att resa på egen hand är väldigt speciellt. Man kan känna sig väldigt otrygg, speciellt som tjej kan man känna sig väldigt utsatt.
Men sedan är det också helt fantastiskt häftigt. Vilka människor och vänner jag har träffat, vilka äventyr jag varit med om. Det hade aldrig hänt om jag inte tagit steget ut. Men sen är jag glad att jag kunde avgöra att ”Nej, nu får det vara nog med just denna resan. Magkänslan säger ifrån.” och sedan resa hem trots att jag tänkt vara ute bra mycket längre från början.

Men det jag hann med var Hongkong, Indonesien, Australien och Thailand.

Jag fick besöka min släkt i Hongkong och se deras nya vardag. Vi reste runt och såg staden och dess omgivning, utgång i Lan Kwai Fong, besökte jättebuddhan på Lantau, besökte IKEA, vandrade runt i kinesiska kvarter för att sedan mötas av kontrasten där turistgatorna rusade förbi och mycket mer. Men något av det bästa med Hongkong är helt klart dess stadssilhuett – wow, oslagbart!

IMG_0077

I Indonesien fick jag lära känna massor med härliga människor på ett surfläger som jag sedan reste med och gjorde diverse äventyr med – besökte Ubud, gjorde morgonvandring i bergen, tog dykcertifikat på Gili T, vilda partynätter, körde scooter ifrån polisen, såg diverse fina solupp- & solnedgångar med. Listan kan göras så mycket längre. På egen hand tog jag mig även över till Java och besökte Yogajakarta för att åka till templena Boroburdur och Prambanan. Därefter fick jag nog av underbara men ack så varma Indonesien och tog därmed mitt pick och pack till kusin Simon i Australien.

IMG_0664

I Sydney fick jag möta på Simons nya vardag med Svenska Kyrkan, jag fick träffa massor härliga svenskar bland annat Jessica och Katja. Jag deltog i krabrace, såg dragqueens karaokeshow och deltog även med en sång, besökte operahuset, upptäckte Sydney till fots och kom fram till att jag ville vara en del av Svenska Kyrkan efter att ha sett deras arbete i utlandet och döpte mig helt enkelt. Hux flux sådär, i Martin Luthers kyrka jämte Svenska Kyrkans lokal i Sydney. Australien var galet bra och jag tänker verkligen åka dit igen.

Efter Sydney mötte jag upp pappa i Thailand. Resan dit var allt annat än odramatisk. Jag hade en mellanlandning i Kuala Lumpur där jag skulle åka med direktflyg till Krabi där pappa skulle möta mig på flygplatsen MEN planet från Sydney var 1 h sent vilket innebar att jag missade flyget och kalabalik uppstod… Jag fick helt enkelt ta ett flyg till Bangkok och sedan vidare till Krabi, bara 7 h sen. Men allt löste sig till slut. Jag och pappa mötte upp en av mina vänner från Indonesien och var med henne i en vecka sedan chillade vi mest på stranden och käkade thaimat från en söt liten tant som aldrig tycktes vara ledig.

Men i alla fall, den 30 november landade jag i Köpenhamn efter mellanlandning i Bangkok och Moskva (där alla trodde att jag var rysk). I Köpenhamn kände jag för första gången på 2,5 månad att jag kunde andas för att luften var så frisk och sval – härliga 2 grader! Många må tycka att jag är galen men jag tro faktiskt att jag föredra skidsemester framför solsemester många gånger! Jag insåg under resan att det är extremt påfrestande att befinna sig i länder med konstant hetta (med en temperatur på 35-40 grader), samt att det är jobbigt att aldrig veta vart man ska ta vägen dagen därpå (visst kan det vara en frihetskänsla med, men tro dock att det kan vara bra med ett litet hum.) och att sedan vara en backpacker med jätteryggsäck och en ledsen axel är ingen bra kombo.

Så det fanns många anledningar till att jag tog mig hem men jag tro verkligen att jag kommer ge mig iväg igen, men inte nu och förmodligen inte ensam eller till alltför varma länder under en längre period i alla fall. Dock känns det som att jag kommer komma tillbaka till både Australien och Hongkong.

Men, vad har jag haft för mig sen jag kom hem då?

Jadu… Jag har landat i lilla Ljungby, bor för tillfället hos min pappa då jag har gratis boende här.
Jag har för avsikt att klura ut vad det är för fel på min axel, som i dagsläget krånglat i 5 månader.
Och sedan ska jag ta reda på vad jag vill göra härnäst.

Under tiden jag har varit hemma har jag hunnit umgås med vänner och familjen i Ljungby, resa till Stockholm 2 ggr och besökt staden och vännerna där, varit i Oslo hos syster, åkt skidor i Åre (det är min typ av semester det!) och kommit igång med styrketränandet igen – för det var också något jag saknade massor på resande fot.

Haha, hemskt vad jag klagar! Men min resa var absolut helt underbar på många sätt men fick mig också att inse vad jag värdesätter i vardagen. Men vill ni ge er ut, tveka inte! Trivs du inte är det bara att resa hem igen!

Gör det du vill av ditt liv, ingen annan kommer att göra det åt dig.

Ha det bra allesammans!
Jag lovar att berätta vad mitt nästa steg är, så fort jag tagit reda på det!

Kommentarer inaktiverade för Vad hände?


En utekväll i Ao Nang
22 november, 2014, 13:32
Filed under: Okategoriserade

Hej alla!

Tänkte jag ska passa på att skriva här när jag ändå sitter och kollar runt på internet.
Just nu befinner jag mig i hotellobbyn på vårt hotell då det är det enda stället med wifi.

Igår kväll var jag och Sara ute och dansade. Kvällen började med att vi skulle gå till ”Black Moon Party” som låg en bra bit bort från hotellet och väl framme inser vi att medelålder är bra mycket högre än vi förväntat oss och det är knappt något folk där. Vi tar spelar några omgångar biljard och ser att dansgolvet börjat fyllas på lite grann så vi ger oss ut och dansar lite. Dock inser vi snart att DJn suger så vi ger oss av därifrån. Sara kom ihåg ett ställe vi gått förbi på vägen där det fanns massvis med dansgolv och barer så vi beger oss dit istället. Där är musiken bra mycket bättre så vi kan shaka loss rejält. Vi hade så mycket kul! Spelade lite biljard med några från vårt hotell, dansade loss som aldrig förr och jag blev bjuden på dricka från en bucket med inledningsfrasen ”There is no drug in this, do you want some?” – haha, jamenvisst. Riktigt härlig brud som joinade vår galna dans på golvet.
När vi kände oss nöjda med dansandet tog vi sällskap med dem från hotellet tillbaka mot hotellet och lyxade till det med lite donkenkäk (vilket förvånansvärt nog är lika dyrt som i Sverige), en vända förbi ”Ladyboy-street” – vilket var en gata med enbart ladyboys-barer (helt galet!) och därefter landade vi i säng runt 3.30. Men vad gör det om 100 år efter en sådan rolig kväll?

Dagen idag blev lite sen då vi var ute så länge igår. Vi tog oss till stranden och lyckades få säkert 3-4 soltimmar innan det dagliga regnet infann sig. Vi promenerade lite på stranden, badade och solade innan regndropparna började falla. Då begav vi oss tillbaka till hotellet och väl tillbaka blixtrade det på bra och hela Ao Nang dånade av mullrandet. Ganska läskigt när det kommer så nära måste jag säga!
När vi kom tillbaka till hotellet chillade vi lite, tog ett parti yatzy och nu sitter jag här och kollar runt lite på internet. Kvällen ikväll bjuder på lite utgång efter Saras önskan då det blir hennes sista kväll med oss.

Tack för att vi har fått busa med dig sedan i tisdags kväll, vi ses igen det vet jag <3

Ha det bra alla där ute!
Vi hörs snart igen.

Kommentarer inaktiverade för En utekväll i Ao Nang


Thailand ett ganska regnigt land
21 november, 2014, 20:06
Filed under: Okategoriserade

Hej alla!

Tiden går fort när man har roligt och får fördrivas på andra ställen än internet när wifi-uppkoppling är begränsad (därav dålig uppdatering). Just nu befinner jag mig i sängen på mitt och pappas hotellrum på hotellet Cha Cha Da Resort medan Sara och pappa sitter på balkongen. Ja precis, Sara från Indonesien har mött upp hos här i Ao Nang (inte Krabi – fast inte för att jag förstår skillnaden däremellan) och har umgåtts med oss sedan i tisdags.

Vad har vi då hittat på för äventyr i Thailand och vilka äventyr bjöd sista veckan i Australien på?

Här kommer en summering av allt jag har varit med om på min resa:

12/11 Onsdag: Denna dagen bjöds det på kålpudding på Café Svensson, vilket jag efterfrågat – mums vad gott! Annars var det en helt vanlig Café Svensson-dag, lugn och skön.

Kvällen bjöd på karaokeshow med dragqueensen (precis som veckan innan) enda skillnaden var att vi själva ställde upp i showen! Så jag, Simon, Jessica och Alexandra ställde oss på scenen på detta fullsatta ställe och sjöng ”Save Tonight” för full hals men trots detta blev vi typ nedröstade från scenen… Pinsamt! Aja, ibland får man bjuda lite på sig själv – Scruffymurphys som stället heter är ändå bästa onsdagshänget i Sydney.

13/11 Torsdag: Detta var en lång dag på caféet som började med att jag var tentavakt åt en kille som skrev en ekonomitenta och sedan bakade jag massvis med chokladbollar.

Denna dagen kom Sharon till Australien. Sharon är en tjej som tidigare varit volontär, precis som Jessica och Simon, och skulle nu komma och hälsa på. Hon skulle bo på Jessica och Simons golv i några nätter, riktigt härlig tjej.

14/11 Fredag: Bakdag på caféet, Jessica, Simon och Oscar gjorde massvis med lussebullar och jag fick på mig chokladsbollsuppdraget eftersom jag blivit expert. Det blev en tiodubbel sats – ca 90 chokladbollar. Gissa om jag var trött på chokladbollar efter det.

På kvällen gick vi ut och åt thaimat. Det var första gången jag provade på breda nudlar, rätt spännande måste jag säga. Och jag gillar Sydney för deras restauranger då man får köpa med sig egen alkohol på grund av att många inte har tillstånd att servera själva. Det är väl lite fyndigt ändå? Sverige, skärpning! Dags att förnya sig och låta folket köpa med sig sin egen dricka från systembolaget – tänk va bra!

Efter vi käkat gick jag och Jessica hem för att möta på upp två tjejer som skulle låna Simon och Jessicas golv över natten då de skulle resa vidare tidigt på morgonen. Det var två tjejer som hjälpt till i Caféet men som rest vidare runt längs östkusten och provat lite farmjobb. Kvällen slutade i massa tjejsnack där vi fick höra om deras äventyr och deras fortsatta äventyr på väg till Wagga wagga.

15/11 Lördag: Detta var första lediga dagen på länge så vi ville få massvis gjort. Jag, Simon, Oscar och Jessica började dagen med att spela massor med kort. Helt tokiga i kortspelandet. Så om någon frågar mig vad jag gjorde i Sydney mest förutom att hänga på Café Svensson så är det nog bannemej att spela kort. Men men, så länge man trivs?
När vi tröttnade på det begav vi oss till Darling Harbour då vi var nyfikna att gå på världens största IMAX och se filmen Interstellar. IMAX är en jättestor bioduk säkert 5 ggr större än en vanlig, Minst. Tyvärr var det fullbokat den tiden vi ville gå så vi bestämde oss för att kolla på kvällsbion istället. För att fördriva tiden istället beslutade vi oss att kolla runt lite i Darling Harbour, titta i de olika butikerna, vandra förbi Madame Toussou (stavning?) och ta lite bild med Johnny Depp – WOW, jag fick en bild med Johnny Depp! (eller faktiskt flera, hihi!). Visst att det var en vaxfigur av Johnny Depp men det är ointressant fakta.

När vi var klara med Darling Harbour gick vi till en megastor marknad som fanns inne i en byggnad. Den var gigantisk, svår att beskriva. Massvis av marknadsstånd inuti en stor lagerbyggnad. Där hittade vi perfektaste ettårspresenten till lillkusinen Edith som fyllde ett denna dag.

Stort grattis igen Edith! Hipp hipp hurra!

Efter en runda hemom gick vi ut och åt en supergod schnitzel innan vi återigen begav oss till Darling Harbour för att denna gången kunna se fyrverkerier som visas varje lördag kl 21. Åh jag fick då en stor längtan till nyår när jag såg alla fyrverkerier. Jag blev som ett litet barn på nytt. Wiiie. När det hade smällt klart var det dags för Interstellar på IMAX och wow vilken stor bioduk och wow vilken mindfuckad film, jag blev så rörd, upprörd och fångad så jag rekommenderar alla att se den men varnar för att man kan gråta några tårar. I alla fall om man inte gör som Simon och somnar under bion, oupsi han vart lite trött. Det var en riktigt bra dag i Sydney med bästaste sällskapet.

16/11 Söndag: Denna dagen blåste det något ofantligt i Sydney. Man kunde nästan luta sig mot vinden. Och man var nästan tvungen att göra det. Trots vinden var detta en av de varmaste dagarna jag upplevt i Sydney, wow så varmt.

Vår dag spenderades i alla fall på en marknad som sträcktes sig flera kvarter, dock kommer jag inte ihåg namnet nu men vi blev tipsade av Sharon. Riktigt häftig marknad.

Därefter var det dags för något stort för mig. Jag hade beslutat mig för att döpa mig och dopet skulle äga rum på kvällen kl 18 i Martin Luthers kyrka som är kyrkan som Svenska Kyrkan använder sig av. Katja, prästen, skulle döpa mig, Simon blev/är min fadder och Jessica var närvarande och tog massvis med bilder. Dopet var litet, mysigt och kändes helt rätt. Tack för att ni gjorde detta för mig, det betyder oerhört mycket. Efter min vistelse i Sydney har jag fått en ny syn på Svenska Kyrkans verksamhet och jag har träffat människor som visat mig vad kyrkan står för. Tack för insikten alla. Jag är glad att jag blivit en del av denna gemenskap.

Efter dopet firade vi med tacosmiddag hemma och Katja följde också med. Det hela resulterade i en oerhört trevlig kväll och ett jättebra avslut på min vistelse i detta underbara land.

Tusen tack igen Simon och Jessica för att ni tagit emot mig i ert hem med så öppna armar, jag har haft en underbar tid med er och hade gärna stannat längre men nästa äventyr kallade men jag lovar att jag kommer tillbaka snart. <3

17/11 Måndag: Det var dags att bege sig till Thailand och pappa denna dagen. Det var en riktigt tidig morgon då flyget skulle gå 8.50, så jag hade stället klockan på 5 vilket enbart resulterade i 4 timmars sömn… Simon följde mig ändan fram till flygplatsen och hjälpte mig med väskorna. Vilken kusin va, bästaste någonsin!

Efter säkerhetskontrollen blev jag slumpmässigt utvald att få göra ett test där man skulle scanna av handbaggage och kläder om man hade någon konstigt substans på dessa. Killen som fixade med testet frågade om min vistelse och om mitt jobb. När han fick höra att jag var byggnadsingenjör så tipsade han mig att det saknas ingenjörer i Australien så att man lätt kan få visum om man skulle söka jobb där. Bra tips som jag verkligen ska lägga på minnet. Vem vet, i framtiden kanske jag är en framstående ingenjör i Sydney. Låter inte helt fel!

Väl på planet fick jag en riktigt bra plats på flyget jämte en trevlig man som berättade om sina äventyr runt om i världen. Den enda missen med flyget var att vi startade 40 minuter sent från Sydney på grund av någon okänd anledning… Då blev jag lite nervös då jag inte hade så lång tid för byte i Kuala Lumpur för mitt flyg till Krabi. Men personalen sa att det skulle ordna sig så jag höll mig lugn och kollade film, konverserade med min flygstolskamrat och slumrade gott. När det var någon timme innan landning inser jag att planet skulle landa 15 minuter innan mitt nästa flyg gick så jag blev då riktigt nervös och frågade återigen om hur det skulle bli med mitt flyg, men personalen sa att det nog ordnar sig då det är det enda direktflyget till Krabi. Det dära ”noget” gjorde mig nervös.

När jag väl kommit av flyget möttes jag av en skylt som sa ”Krabi”, mannen som höll den sa att incheckningen hade stängt och att jag skulle ta mig till hjälpdisken. Mäkta nervös, trött och svullen efter den 7 timmar långa resan försöker jag skynda mig till denna hjälpdisk för att förstå vart jag ska ta vägen. Då jag väl hittade disken fick jag prata med en kvinna som säger att mitt plan har lyft. ”Har lyft??!” är min tanke. ”Vad f*n händer nu?” Kvinnan visar att jag kan få en flygbiljett som först tar mig till Bangkok och därefter till Krabi så att jag skulle vara framme kl 23 – jag skulle egentligen ha landat 15.40. Det som gjorde mig mest orolig var att jag bestämt tid med pappa på flygplatsen i Krabi 15.40 då han inte hade någon möjlighet att ladda sin mobil för att han glömt laddaren hemma. Så min tanke var ”hur fan ska jag få tag i pappa? Ska han stå där och vänta 7 timmar?” Och tiden hade redan gått så jag visste inte om jag kunde nå han på hotellet heller.

Jag försökte ringa på Viber – inget svar. Jag tog en chansning och ringde ett vanligt samtal, kosta vad det kosta vill. Och jag fick tag i han! Lite lycka i all misär. Jag kunde berätta min nya ankomsttid och som tur va hade han inte åkt från hotellet ännu. Men gud va ledsen och upprörd jag var i övrigt. Jag som flera gånger på planet påpekat för personalen om mitt anslutningsflyg och frågat om jag skulle hinna med det. Dåligt jobb Malaysia Airways. Riktigt dåligt. På grund av min upprördhet och trötthet hade jag svårt att föra ett samtal med damen i hjälpdisken och fick inte riktigt ihop i huvudet vad vi kom överens om med min packning men jag lyckades i alla fall få till mat på båda mina flyg.

Så nu var jag fast ett tag i Kuala Lumpur, Malaysia, innan jag skulle flyga omvägen till Bangkok och sitta där i flera timmar för att sedan ta mig till Krabi. Jag sov mestadels av resan till Bangkok, vaknade till för att inse att det var tio minuter kvar av resan och att jag missat min mat så jag fick slänga i mig den illa kvickt. I Bangkok skulle jag fylla i massa papper för att få vistas i landet och dem skulle göra massa säkerhetskontroller. Detta var en prövning för en trött Fia men jag klarade mig igenom. Dock var jag lite orolig över vart mitt incheckade bagage tagit… Inrikesflygplatsen i Bangkok var ingen hit så tiden fördrevs vid datorn dock blev jag helt ställd när jag tittade på klockan och trodde att jag missat planet. Men inser att jag förflyttats långt fram i tiden och att det är en timme kvar till avgång.

Flyget till Krabi håller jag mig vaken på och hinner precis se en film innan landning, riktigt rolig, vilket får mig på lite bättre humör. Och väl framme så visar det sig att min väska är där, jag har varit orolig i onödan. Phu vilken lättnad. Och sedan möter pappa mig, underbara pappa som jag inte sett på 2 månader och som jag har saknat massor. Vi tog oss till vårt hotell i Ao Nang och kunde krypa till sängs efter en liten pratstund på vår balkong.

Jag överlevde denna hemska dagen trots allt och helt plötsligt kändes det inte lika jobbigt att ha lämnat härliga Australien och allt vad det innebar.

18/11 Tisdag: Pappa och jag började dagen med att ta oss till stranden och bada lite. Det var en liten mysig strand med härligt varmt vatten och fina båtar. Vi tog oss också till de hotellet som pappa och faster Mia bodde på när dem var här i mars i år. På vägen tillbaka köpte vi på oss lite mat från gatuköken som låg i närheten. Mitt under inhandlingen öppnade himlen sig och vi fick ta skydd under gatukökets lilla markis, jag som trodde att solen alltid lyste i Thailand?

Väl hemma, mätta och belåtna var jag väldigt trött efter min långa resdag så jag sov i stort sett hela dagen. Men på kvällen då kom Sara hit, wiie vad roligt det var att mötas igen.

19/11 Onsdag: Morgonen började med promenad längs stranden, trots regn, (vart kommer detta regn ifrån?) och när solen väl tog sig fram blev det lite strandhäng, dock blev det kort då regnet kom tillbaka. På kvällen shoppade vi loss på marknader och åt en av de konstigaste pizzor jag ätit. Dagen i stort var riktigt bra och det kändes så naturligt och bra med Sara i vårt sällskap. Helt toppenkul att ha henne här.

Dock kommer hon nog tröttna på allt yatzyspelande som jag och pappa är besatta av, men det får hon stå ut med 😉

20/11 Torsdag: Precis som dagen innan började denna dag med en promenad längs stranden och därefter testade vi poolen. Kanske främst för att pappa kvällen innan råkat kasta i en av yatzytärningarna där i, men det var riktigt skönt i alla fall.

Därefter blev det regn (igen) så vi höll oss på rummet fram tills Sara beslutade sig för att hitta en tatuerare som skulle göra en personlig tatuering på Thai-språk åt henne. Hon hade sedan länge pratat om att hon ville ha en bambutatuering vilket är en annan teknik/verktyg än den vanliga tatueringen. Pappa och jag följde henne till en studio som verkade bra och vi hjälpte tillsammans åt att utforma hur tatueringen skulle bli. Då det inte fanns någon tid direkt tog vi lunch först och åt en av de godaste rätterna jag ätit – kyckling och grönsaker i sweetchilisås med ris. Så enkelt men så gott. På restaurangen berättade jag och Sara för pappa om vår gemensamma resa i Indonesien och visade massvis av bilder därifrån. Tiden bara flög iväg så det blev dags att ta sig tillbaka till studion och se om tatueringen såg bra ut. Jag och pappa lämnade studion efter att vi hjälpt Sara med placeringen på – mitt på tricepsen på vänster arm. Riktigt snyggt!

Vi begav oss för att göra fotvård på en av alla massagestudios här i Ao Nang. Jag ville bjuda pappa på fotskrubb och pedikyr som en sen fars dags present då jag inte trodde att han skulle ta sig ditt på egen hand, därför gjorde vi det tillsammans. När vi lagt oss ner i rummet för att få våran fotskrubb så ligger vi där och småpratar och plötsligt börjar en av damerna som jobbar med pappas fötter att skratta. Och sen börjar pappa att skratta. Han säger ”hon skrattar för att hon sett min tå” (pappa har bara en halv lilltå på vänster fot efter en olycka som hände när han var barn) och detta skrattar säkert fyra av massörerna i studion gott åt, det är även arbetare som inte ens jobbar med mig och pappa som tittar in för att få en titt på vad vi skrattar åt. Så där ligger jag och pappa och skrattar åt att dem är så fascinerade över pappas lilltå som inte finns. Och sen skrattar vi åt att pappa behövde två som jobbade med hans fötter + att det tog dubbelt så långt tid för dem att bli klara med hans fötter. Tänk vad roligt man kan ha åt fötter. När det väl är dags för pedikyrdelen så gör damen som jobbar med pappas fötter sig lite rolig igen och låtsas klippa pappas lilltånagel på lilltån som inte finns. Haha, dem var helt tagna av detta! Det var en rolig upplevelse!

När pappa var klar med sitt begav han sig bort till Sara och jag fortsatte med fotmassage, pedikyr och manikyr. Gud vilken lyx och gud va skönt.

Detta var en bra dag då Sara fick en galet snygg tatuering och jag och pappa fick oss ett gott skratt över lite fotbehandling.

21/11 Fredag: Dagen i dag började precis som tidigare dagar med morgonpromenad. Vi hade idag bestämt oss för att ta oss till Raily Beach som pappa pratat så bra om i flera dagar, som pappa och Mia hade besökt. Vi tog en båt dit och kom fram till en magiskt fin strand belägen i en vik men det visade sig att detta inte alls var stranden som pappa och Mia varit på, pappa är så förvirrad ibland – haha! Men det var en riktigt fin strand med riktigt klart vatten och fina klippor som omringade det. Vi promenerade lite längs stranden och badade lite grann innan jag och pappa bestämde sig för att vi borde äta något och då gick Sara och solade. Men inom loppet av fem minuter blev himlen mörkt grå och ett hemskt mullrande började höras. Vi beslöt oss för att gå tillbaka och hämta Sara och försöka ta oss tillbaka till Ao Nang innan regnet kom – Sara hade tänkt samma tanke och var redan i färd med att packa ihop alla saker. På väg mot båten ökade mullrandet, himlen mörknade ännu mer och väl framme öppnade himlen sig. Som tur var hade jag införskaffat en vattentät påse till mina saker och jag hade en vattentät plastficka för mobilen också. Vi fick hastigt springa till en båt för att inte bli totalt nerregnade och medan vi sprang dit skulle jag slänga ner något i påsen och när jag skulle ta mig upp i båten tittar jag ner i vattnet och ser min mobilficka flyta på vattnet. WAAH* Vilken tur att mobilfickan flöt annars hade jag varit en mobil + massa pengar fattigare.

Väl under båtens tak ser vi hur regnet riktigt öser ner och alla som inte har tagit skydd är nu dyblöta. När vi anländer till Ao Nang regnar det om möjligt ännu mera där och trottoarerna är som små floder och vi inser att det inte är någon mening att försöka hålla sig torr. Tur att regnet här inte är så kallt och att vi faktiskt befinner oss i ett väldigt varmt land i sig. Vi tar oss tillbaka till hotellet och köper lite mat längs vägen, under tiden lättar regnet.

Nu sitter vi här på hotellrummet och Sara har börjat fixa i ordning sig för kvällens bravader vilket är Black Moon party på en strand här i Ao Nang. Jag tror det är bäst att jag också börjar fixa mig så att hon inte blir tokig på mig. Hoppas att regnet kan hålla sig undan ikväll. Tänka sig att jag trodde att det inte regnade i Thailand och tänk så fel jag hade.

Ha det bra alla! Vi hörs när jag ha internet.

Ta hand om er.

Kommentarer inaktiverade för Thailand ett ganska regnigt land


Wow Australien, Sydney vad du levererar!
11 november, 2014, 09:28
Filed under: Okategoriserade

Hej alla glada!

Nu var det lite mer än en vecka sedan jag uppdaterade här och det blir ju så när man har roligt och trivs + begränsad möjlighet till internet. I skrivandes stund befinner jag mig i Sydney på Café Svensson, svenska kyrkan i Sydneys volontärfik där min kusin Simon jobbar. Som jag tidigare skrivit led jag av en hemsk hemlängtan när jag befann mig i Indonesien och tänkte försöka härda ut tills jag skulle möta upp pappa i Thailand om en vecka, MEN hur f*n låter det att man ska ”behöva härda ut” en utlandsresa? Simon sa till mig att ta mig till honom i Sydney istället så sagt och gjort, så fort jag kom ifrån Java bokade jag mig en biljett till Sydney och det var bland det bästa jag gjort. Nu har jag umgåtts med Simon och hans lägenhetskompis/medarbetare Jessica i lite mer än en vecka och hjälpt till att jobba i Svenska Kyrkans fik Café Svensson här och tiden har bara rusat iväg och hemlängtan känns långt borta nu, skönt.

Här kommer en snabb sammanfattning på dagarna/veckan som gått:

31/10: Dagen jag begav mig ut på tempelvandring i Yogjakarta och besökte Prambanan och Borobudur. Wow vilka fantastiska byggnader! Men wow vad varmt det var i Java (35 grader stekande sol och relativ fuktighet på 90 % – smälte bort).
Något som var lite roligt var att indonesierna ville ta massvis med bilder med mig, dem ställde sig till och med i kö för att få ta bild med mig. Haha! Måste varit för att jag är blond och lång? Lite roligt att få 15 minuter i rampljuset.

1/11 (lördag): Dagen jag begav mig tillbaka till Bali och bokade min biljett till Sydney.

2/11 (söndag): Min sista dag i Kuta som spenderades på hotellrummet på grund av fruktansvärda magsmärtor.

3/11 (måndag): Min resa mot Sydney satte fart vid 01.25 på den tidiga morgonen. Jag hamnade först i Adelaide och fick sitta där och vänta på mitt plan mot Sydney i ca 7 h. Jag fasade tullkontrollen i Australien efter alla TV-program man sett och alla rykten man hört, Men det gick smärtfritt. Dem frågade efter vad jag tagit med mig från Indonesien och efter att jag nämnt att jag köpt en stråhatt noterade hon det och sen var jag ”fri att gå”. Det enda jag kunde tänka var ”är detta allt?” Så det var inte ett dugg svårt att komma in i Australien.

Väl framme i Sydney mötte Simon mig på flygplatsen och sen tog vi taxi hem till hans och Jessicas lägenhet och lämnade av mina saker för att sedan bege oss ut till en pub för att delta i Crabrace. Det innebar att man satsade 2 $ på en krabba och gav den ett namn (i mitt fall namngav jag min krabba Åsa-Nisse) och sedan släpptes alla krabbor ut och sprang mot en linje. Kul grej och jag vann 30 $ i baren så dumt att klaga. En bra första kväll i Sydney må jag säga!

4/11 (tisdag): Min första heldag i Sydney spenderade jag på Café Svensson och deltog i verksamhetens arbete. Hängde med sköna svenskar/skandivier och jobbade i fiket. På kvällen lirade vi lite kubb  i Hyde Park och ni kan gissa att australienarna undrade vad vi höll på med. En lugn och skön dag.

5/11 (onsdag): En lugn dag på Café Svensson med lite bullbak och kortspelande. Kvällen levererade karaokeshow som hölls i av två dragqueens, en spännande upplevelse.

6/11 (torsdag): Ytteligare en dag i bakandets tecken men denna dag bjöd på chokladbollsbak, mums!
Kvällen bjöd på middag ute.

7/11 (fredag): Denna dag följde jag, Simon och Jessica med prästen Katja på en vigsel i Hornsby Lighthouse. Då det enbart var familjen närvarande, man, hustru och deras 3 barn så agerade Simon och Jessica vittnen och jag fick agera bröllopsfotograf.
Riktigt spontant och riktigt roligt!
Efter vigseln släppte Katja av oss vid Bondi Beach där vi åt lunch och sedan gick en strandpromenad mellan Bondi och Coogee. På strandpromenaden fanns det massivs med skulpturer utplacerade som en konstpromenad och det kryllade av folk. Ett av de roligaste skulpturerna föreställde en jättestekpanna i stranden i vilken man kunde ställa sig och låtsas att man befann sig i en stekpanna helt enkelt. Promenaden tog verkligen musten ur oss så kvällen slutade med pizza från Pizzahut och filmen Hitta Nemo, riktig slappekväll.

8/11 (lördag): Denna dagen följde vi med Katja på dop i Central Coast. Det var ett dop för 4 barn och det kryllade av barn och deras föräldrar, men Katja höll sig lugn och genomförde dopet väldigt bra medan Simon, Jessica och jag kände oss mest lite malplacerade i bakgrunden. Efter dopet bjöds det på god smörgåstårta och jordgubbstårta (åh vad härligt svenskt!)
Sedan begav vi oss till The Entrance och kollade runt i samhället lite, tog en kaffe, fotograferade lite pelikaner (wow, vilka jättefåglar!) och kollade lite secondhandbutiker. Resten av kvällen bjöd på serietittande.

9/11 (söndag): Dagen började med en långpromenad runt Sydney, kring den botaniska trädgården och förbi operahuset i Sydney. WOW vad fint denna byggnad är. WOW vad häftig denna byggnad är. WOW WOW WOW.
Kvällen bjöd på gudstjänst och kyrkomåltid.

10/11 (måndag): Igår begav jag och Simon oss till Manly vilket är en stadsdel i Sydney. Där chillade vi, åt en god stek, vandrade längs stranden och shoppade lite. Kvällen innebar filmkväll med Hungergames (gud va bra denna filmen är!)

11/11 (tisdag): Dagen idag har jag spenderat på Toronga Zoo och kollat på massvis med fina djur bland annat koalabjörnar och kängurus (vilket kändes som ett måste att se när man befinner sig i Australien). Därefter shoppade jag lite souvnerier (bland annat en skiss över Operahuset då byggnadsingenjören i mig trånade efter detta).
Sedan har jag som jag skrev chillat på Café Svensson, käkat en våffla och nu lyssnar jag på information om Working Holiday i Australien. Resten av kvällen bjuder på biljard och en lugn kväll.

Som ni kan se har Australien ingett mig i ett underbart lugn och jag är evigt tacksam till Simon som tagit emot mig med öppna armar. Det är tur att familjen Johansson befinner sig över hela världen (resan började ju hos familjen Johansson i Hongkong).

Tack och hej på er alla! Vi hörs snart igen.

Kommentarer inaktiverade för Wow Australien, Sydney vad du levererar!


Hej Java och Yogyakarta! Dags för lite äventyr.
30 oktober, 2014, 07:52
Filed under: Okategoriserade

Hej alla!

Nu har jag tagit mig ur ensamhetskoman som uppstod när Anne och Sara reste vidare till sina fortsatta destinationer och tänkte därför ge mig på lite uppdatering här.
De sista dagarna jag, Anne och Sara hade tillsammans spenderade vi i Kuta boendes på Suka Beach Inn. I Kuta hade vi spontanutgångar på AlleyCats, Skygarden och Bounty, plus att vi en dag körde lite scooter till Uluwattu och tillbaka.

Men vad har jag hittat på sen dem åkte då?
Jo, samma dag dem åkte (tisdag 28/10) begav jag mig till hostellet Bedbunkers 2. Ett billigt boende ganska centralt i Kuta.
Dagen spenderade jag genom att prata i telefon/Viber med massa efterlängtade vänner, samt lite skype på kvällen.
Och sen precis innan jag skulle gå och lägga mig laddade jag med lite chips till kvällsmat och kände hur något rörde sig på min rygg. GAAAAAH, en äckelpäckel-kackerlacka stor som ett hus (eller en tumme) attackerade mig. #diecockroachdie
Jag överlevde tack gode gud och gick sedan och la mig.

Onsdag 29/10:
Min tisdag på egen hand hade fått mig att tänka lite. Vad ville jag få ut av mina sista dagar i Indonesien innan jag beger mig vidare till Thailand? Vill jag sitta och ”mögla” i Kuta eller vill jag faktiskt hitta på lite äventyr. Svaret blev äventyr och med det sagt bokade jag en flygbiljett till Yogyakarta, för idag (30/10). Yogyakarta är en stad på ön Java västerut från Bali. Min plan var att besöka ett tempel – Borobudur, och sedan se vad Java mer kunde bjuda på.
Resterande tid av dagen spenderade jag med en lång brunch och var sedan påväg inte till centrum för att känna på stadspulsen när jag… stöter på Paulina och Ninni. Två norska tjejer som Anne och Sara var på surfcamp med som jag lyckats stöta tillsammans med Sara och Anne under vår tid vi rest tillsammans. (Vad är oddsen?)
Jag visade dem till det boendet där jag, Sara och Anne bott på – Suka Beach Inn, och vi bestämde sedan att vi skulle äta middag ihop. Så kvällen spenderades med Ninni och Paulina först genom att äta middag och sedan en drink på The AlleyCats innan jag var tvungen att bege mig tillbaka, hade ju ett tidigt flyg att ta.

Idag 30/10:
I morse ringde kl. 4.00 (lokal tid Bali). Kan säga att jag var mäkta trött när jag checkade ut 4.30 för att ta min taxi till flygplatsen. Väl framme på flygplatsen upptäcker jag att de verkar inte som att mitt flyg går? Har jag kollat fel på tiden?
Får sedan berättat för mig att jag blivit släppt vid den internationella flygplats ingången och att jag måste gå en bit för att komma till inrikesflygen. Sagt och gjort går jag där, samtidigt som jag kollar på min biljett…
VAFAN, jag har bokat flyg för den 30/11 inte den 30/10……… GaaaaaH! Blir ju lite lätt galen på mig själv ibland. Tur att man är ute i god tid. Flyget skulle gå 7.50 och jag var på flygplatsen 4.50. En lätt panik rusade i huvudet och jag försöker fråga mig fram till någon som kan hjälpa mig. Tur som det är så har kontoret öppet 24/7 för biljettbokning och för en mindre summa pengar kan jag boka om biljetten till dagens datum. Sagt och gjort, så ingen större skada skedd. Men jag måste säga att Indonesierna är duktiga på att smuggla in extra-avgifter. Inte nog med att jag var tvungen att betala för att jag varit korkad och bokat fel datum men när jag ska gå igenom säkerhetskontrollen måste jag betala ytterligare pengar bara för att få gå igenom. Detta har inte nämnts någonstans? Nåväl, nu vet jag det.
Dagen därefter spenderades med att prata lite med pappa och syster på telefon, lite frukost på flygplatsen, jag har anlänt till mitt hotel, Hotel Seno, vandrat lite i området (och insett att jag är den enda västerlänningen inom radien av 1 km i alla fall), köpt smoothie och lite lätt lunch för under 5 kr (här är braaaa mycket billigare än Bali – hittills) och nu är jag i färd för att upptäcka mer av området.

Och ja just det, jag har bokat in att kolla på tempel imorgon i soluppgången. Jag och solen alltså, det är något magiskt med den. Hoppas templena är lika fina som jag fått höra.

Tack för mig för denna gång!
Puss & Kram på er <3

 

 

Kommentarer inaktiverade för Hej Java och Yogyakarta! Dags för lite äventyr.


Splittrad resetrio.
28 oktober, 2014, 02:29
Filed under: Okategoriserade

Hej alla!

Här sitter jag på terrassen till Suka Beach Inn och har precis kramat av Anne och Sara, min trogna restrio sen de senaste veckorna i Indonesien. Wow jag kommer sakna er tjejer, ni har gett mig mycket!

Nu är det dags att upptäcka Indonesien på egen hand de kommande 18 dagarna sedan sticker jag till Thailand för att möta upp pappa. Som jag längtar, men tills dess ska jag försöka vara här och nu.

De senaste dagarna har varit väldigt spontana och roliga.
Känner mig lite tom nu, men det kommer bli bra.

Nu ska jag leta reda på ett hostel där jag kan bo för inatt.
(Orkar inte mer uppdatering än så)

Puss & hej

Kommentarer inaktiverade för Splittrad resetrio.


Sharing is Caring
25 oktober, 2014, 03:47
Filed under: Okategoriserade

Godmorgon alla glada!
Nu sitter jag på min, Saras och Annes balkong i Kuta och upplever staden i dess uppvaknande. Vi hittade ett bra centralt hotell där vi alla tre kunde dela rum – perfekt tänkte vi! Vi anlände till Kuta igår eftermiddag runt fem efter att ha tillbringat en vecka på Gili Trawangan, det är det äventyret jag ska dela med er nu, det blir den kortfattade versionen för så himlans bra minne har jag visst inte:

Dag 2 – 18/10 (Gili T): Dag 2 på Gili T fortsatte med att jag och Anne tog en promenad kring ön. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag kände att jag fick lära känna denna fina människa lite bättre. Vårt samtal hjälpte mig att få en del insikter om livet och vad det handlar om. Tack Anne för det!

Vi avslutade våran promenad i tanken att vi båda ville ha Open Water Dykcertifikat så vi började kolla runt som galningar efter bästa ställe med boende och dykning. Efter vi har kollat in många ställen finner vi det, Aquaddiction är platsen vi ska dyka på. Då vi dock hade en natt kvar på Gili Packpackers och kände att vi även borde rådfråga med Sara hur hon ville fortsätta sin resa preliminärbokade vi boende och kurs. När vi pratat med Sara och fått ett OK på att hon ville följa med oss dit gick vi tillbaka och kunde samma kväll påbörja ett pooldyk som en inledning av kursen, vår instruktör var Rob. En ganska lång och stor kille med mycket humor.
Jag beskrev min vattenrädsla för honom och för vår assisterande instruktör Dave och båda undrade då varför jag ville dyka. Ja varför ville jag dyka? Jag ville helt enkelt komma över min rädsla.

När dyket var över fick vi med oss en stor bok med litteratur och dagen efter skulle vi få ge oss ut på vårt första dyk i havet med Aquaddiciton. Vi var dock inte så duktiga på att plugga första kvällen, i alla fall inte jag, utan vi tog oss till öns nattmarknad som är ett ställe där dem säljer massvis med mat, frukt och godsaker.

Dag 3 – 19/10 (Gili T): Det blev en tidig morgon för mig och Anne då vi ska till Aquaddiction och plugga och dyka för att få vårt dykcertifikat för Open Water. Vårt första dyk i havet blev vid Halik, en plats belägen söder om Gili T. Det var jag, Anne, Dave (assisterande instruktör) och Rob (instruktör) som dök tillsammans i en grupp. Känslan innan dyket var mycket pirr, min största rädsla var hajar (dock har jag fått höra att hajar är något man verkligen vill se?) Under dyket höll jag mig nära Rob, typ höll hans hand mycket. På grund av min rädsla kunde jag tyvärr inte ta in så mycket av intrycken. Och som att det inte var illa nog blev jag jagad av en ganska stor Triggerfish när Dave, Rob och Anne befinner sig framför mig i vattnet. Paniken var ett faktum. Men det gick bra och Rob kunde skrämma bort den till slut.

Vi fick samma kväll veta att vi skulle byta instruktör för att Rob var tvungen att åka bort, vår nya instruktör var Dan.

Dag 4 – 20/10 (Gili T): Jag och Anne träffade vår nya instruktör Dan, till en början verkade han lite reserverad men snabbt bryter vi isen och jag gillar honom. Han är väldigt duktig på det han gör och är en väldig pedagogisk lärare. Vi började dagen med att kolla på en film om alla moment om dykning som vi behöver veta sedan fortsatte vi med ett 3-4 timmar långt pooldyk och gick igenom alla tänkbara tester. Bland annat fick vi känna hur det kändes när luften tar slut i ens tank och att hitta neutral bounancy (flytförmåga i vattnet). Spännande och läskigt, men jag började gilla dykningen mera.

Dag 5 – 21/10 (Gili T): Denna dagen skulle vi göra 2 dyk i havet och göra många av det tester vi fått prova i poolen ute i havet. En stor tröskel för mig att kliva över. Men något vi fått lära oss om dykning är att håll dig lugn och håll aldrig andan, vilket är ett uttryck jag alltid kommer att ha med mig. Vårt första stopp var Sharkpoint, jag var inte överlycklig över namnet/platsen, men som tur var såg vi inga hajar. Tur enligt mig då. Och vi klarade alla våra övningar galant. Jag kände för första gången att jag kunde njuta av dykningen och faktiskt ta in det intryck jag fick. Wow vad undervattensvärlden är fantastisk!

Vårt andra stopp är Meno Wall som är som en lång vägg fylld med rev och undervattensliv. Där såg vi en Vitprickig bebis Manta (en slags ofarlig rocka), jag säger bara Wow! Under dyken såg jag också rockor, en barracuda, sköldpaddor, bläckfiskar, Nemo-fiskar och alla tänkbara varelser.

Dykningen började kännas mer som en upptäcktsresa än något läskigt.

Och som ett extra plus i kanten klarade vi vårt teoretiska prov på kvällen. Det firade jag genom att umgås lite med Sara och kolla solnedgången och sedan gick vi till nattmarknaden och åt den bästa chokladpannkakan jag någonsin ätit.

Dag 6 (Gili T) – Dagen då vi skulle göra vårt sista dyk och vårt sista test. Det var dags att visa att vi kunde ta av masken under vattnet och sätta tillbaka den igen. Det kände något pirrigt innan det var min tur att visa Dan att jag kunde. Under testets gång glömde jag bort vad jag skulle göra och började vattenfylla masken, kom på mig själv och tog av mig masken, dock hade jag redan lyckats andas in massa saltvatten. Det enda jag tänkte var ”fortsätt andas och håll dig lugn”. Jag tog mig igenom testet galant, hostade ut allt saltvatten och kunde sedan njuta av vårt sista dyk under kursens gång. Dave hade med sig en kamera så vi kunde få lite fina undervattensbilder och några bilder tillsammans med sköldpaddor. Wiiiie!

När vi kom upp till båten berättade Dan att vi klarat oss galant och att vi nu klarat av kursen. Jag var så glad! Dock när vi kom iland upplevde jag en hemsk yrsel och blev genast lite orolig för vad det kunder vara. Jag mådde inte alls bra, men alla var så snälla och omtänksamma och såg till att jag mådde bättre. Efter att ha pratat med Annelie och Madelene, två svensk sjuksköterskor som jobbar på Aquaddiction, kom vi fram till att det nog var en blandning av solsting och att jag börjat äta vegetariskt. Kvällen blev dock lugn. Min hemlängtan var stor och jag insåg att det gått 6 veckor sedan jag lämnade Sverige. (Thina varnade mig för att hemlängtan blir stor efter en månad.)

Jag kände dock ett lugn då jag och pappa bokade vår resa till Thailand tillsammans, den 16/11 ses vi i Krabi – det ska bli underbart!

Dag 7 (Gili T) – När dyk-kursen var över försvann allt som hette rutiner igen och jag hade lite mer tid att hänga med Sara. Vi tog oss till stranden och chillade med Ge. Efter en stund frågar Ge vad jag läser, tar boken kollar på den och slänger den åt sidan och tar mig hand. Han och Sara leder mig fram till en kille som håller på med skärmflygning efter båt. Han sa ”Jag har hört att vi ska vända på dina mungipor” – typ ”Nu ska du få flyga för att bli lite glad”. Sara och Ge hade tyckt synd om mig för att jag haft så mycket hemlängtan att dem slängde upp mig i luften för att få mig lite glad. Tack finaste ni, jag blev jätteöverraskad och jätteglad. Dock skiträdd också – har insett att jag inte gillar att hänga på ytan av vattnet nu. Jag kan vara i luften och under vattnet och dyka, men vid ytan har man minst kontroll (hmm. Jag borde verkligen lära mig att surfa!)

Kvällen spenderade vi genom att titta på solnedgången och äta gott, vi tog det väldigt lugnt.

Dag 8 (Gili T) – Igår var vår sista dag på Gili T, den började med att jag och Anne kollade på soluppgången vid 5.30. Jag måste säga att varje soluppgång och solnedgång är något fantastiskt att beskåda. Vi fortsätter dagen med vårt stammisfrukostställe Kayu Café och därefter fick vi våra dykcertiferingskort av Dan. Efter det går vi sedan runt och säger hejdå till alla fina människor vi lärt känna , vi kommer ses igen! Dave, Ge, Annelie, Madelene, Leila, Katrine, Dan, Andy, Paul etc. för att bara nämna några.

Men vad har då Gili Trawangang betytt för mig i upplevelser och insikter:

Första dagen ville jag bara därifrån, andra blev bättre – jag insåg att det var hemlängtan som talade inte själva ön som jag misstrivdes på. Jag har insett att vatten och dykning är någonting fantastiskt som jag vill fortsätta att göra, jag vill göra ytterligare kurser och fundives under min resa. Tack Dan för att du var en sådan lugn och förstående instruktör trots mina många frågor.

Jag har fått bo på en ö under en vecka utan någon som helst motordriven trafik, det var en upplevelse att bara möta häst och vagn eller cykeltrafik. En ö där strömmen går emellanåt och vattnet slutar att fungera och wifi och bra internet är nästan en lyx. Sedan har jag stött på hundratals söta katter då Gili T inte har några hundar (dem är förbjudna på ön). Jag insåg då att jag vill ha katt igen. Jag har mött fantastiskt fina människor som jag hoppas och tro att jag kommer att möta igen. Det gav mig insikt i att fina människor finns på flera ställen än hemma, vilket lindrade min hemlängtan något. Och något jag lärde mig från start med resan det är att ”sharing is caring” – Kan du ge och hjälpa någon, gör det, du har alltid igen det på något sätt.

Tack Gili T för denna gången, jag är rätt säker på att jag kommer tillbaka!

Vår resa mot Kuta tog sedan fart igen. Vi fick hjälp av en kille vi mött på Gili T att hitta ett schysst centralt boende för oss alla tre. När vi installerat oss gav vi oss ut för att äta. Och vad sjutton var då oddsen på att vi skulle möta Johnny och Ellen på Poppies Lane 2, tydligen större än vi trodde för där var dem. Världen är bra begrundlig ibland.

Nu sitter jag här på balkongen i Kuta, Anne har vaknat och vi ska väcka Sara för att ge oss ner för att äta frukost och påbörja denna dagen.

Tack och hej från mig, vi hörs snart igen!

Kommentarer inaktiverade för Sharing is Caring


Godmorgon från Gili Trawagan!
18 oktober, 2014, 02:00
Filed under: Okategoriserade

Godmorgon! Nu sitter jag här på på gården till mitt, Sara och Annes hostel Gili Backpackers på ön Gili Trawagan. Det känns som lugnet efter stormen då det var galen Beerpong-fest här igår, vad jag vet – jag deltog aldrig. Men lukten av öl och att personen som somnat i gummibåten i poolen precis går förbi avslöjar en del…

Dag 4 (Ubud): Min sista dag i Ubud spenderades med att leta hotell i värmen hela förmiddagen. Jag och Sara ville komma billigt undan eftersom vi skulle behöva åka tidigt till Gili-öarna. Så vi vandrade till ett hotell som var jättefint (men långt över budget!) med pool, frukost, balkong, AC.. Vi kom dock till sans och gick sedan till ett billigare hotell med allt förutom AC för vi insåg att vi knappt hinner nyttja något ändå eftersom vi ska lämna vid 7 på morgonen. Väl incheckade inser vi att vi hamnat på samma hotell som Anne bor på så det var lite flyt då vi tillsammans skulle åka till Gili-öarna. Och vi hade lite mer flyt då vi inser att vi kan få ett bra pris tur- och retur till Gili, 500 000 rupiah (ca 150 :-, dock har jag insett väl framme på Gili att det är billigare att vänta), på hotellet.
Sedan fixade vi boendet för Gili-vistelsen i förväg då hemsidan avslöjar att mycket är fullbokat. Resten av dagen spenderas i poolen och sedan tillsammans med Ellen och Johnny på Sisha XL för att säga hejdå för denna gång – vi ses igen! När jag och Sara sedan kommer tillbaka till hotellet möts vi av den hemska synen av 3 kackerlackor på vår toa – Mamma kackerlacka och hennes 2 bebisar. Vi blir så rädda att vi gå ner till receptionen och ber om hjälp att ta bort dem. Killen som kommer tar dem i kroppen och slänger ut dem – BLÄÄÄÄÄ, men modigt! (uscha för dessa hemska varelser) Vi överlevde dock natten kackerlacksfri efter detta vad vi vet om…

Dag 1 (Gili T): Igår vaknade jag tidigt på rummet i Ubud, redan vid 5 på morgonen. Alarmet var ställt vid 6. Det var dagen jag, Anne och Sara skulle ta oss till Gili T. Bussen till hamnen skulle gå vid 7. Vi hade packat allt kvällen innan så det fanns inte mycket att förbereda. Väl i bilen var jag exalterad, det skulle bli kul att komma till havet för i Ubud kände jag mig lite instängd utan kusten. Det var häftigt att få uppleva Balinesernas morgon inifrån taxin.
Vi möttes av scooters med 3-4 personer på, mamma, pappa och 2 barn – kanske dem var på väg till skolan.
Vi såg en scooter med pappa, mamma och spädbarn som får bröstmjölk – det kallar jag tidsoptimering.
Vi körde förbi skolor och såg de exalterade barnen i sina fina skoluniformer som lekte med varandra.
Vi såg kvinnor som jobbar, som bar stora bylsen på sina huvuden – en kvinna bar 2 stora stockar på huvudet (!!)
Det är häftigt att få uppleva människors morgon utan att dem vet om att man tittar på.

När vi sedan anlände vid hamnen i Padang Bai, stället där vi ska åka till Gili T ifrån, känner vi oss ganska förvirrade. Vi har tidigare fått 3 pappersbiljetter – en till Gili T och en öppen biljett hem och sedan ett kvitto. Men vad sjutton skulle vi göra med dessa? Det började med att dem tog vårt baggage och satte på en liten grön lapp med ”Gili Trawagan”, vilket kändes ganska oroväckande – vart skulle dem ta det? Vi visste knappt va bolaget hette som vi skulle åka med.
Vi blev sedan inkallade till en restaurang där vi skulle ”checka in” oss. Det gick ut på att dem tog vår ena pappersbiljett.
Klumpen i magen var ett faktum, hade dem tagit min stora väska och snott min biljett?
Efter en kopp kaffe frågar vi vart vi ska ta vägen och vi bli pekade till en pir som är FULLSMOCKAD av människor och försäljare. I virrvarvet av folk försöker vi ta reda på vart vår packning är… Efter kanske 30 minuter med ont i magen finner vi väskorna i en hög på en väldigt (i mina ögon) ostabil brygga. Jag ber en tyst bön att ingen ska trilla i och att ingen väska ska göra det heller. Sen gå det ganska snabbt tills vi är på gång. Vi lastas på båten och börjar köra efter kanske 20 varma minuter inne i båten, då säger dem till oss att det finns möjlighet att sitta uppe på båten under färden – men enbart begränsat antal platser. Jag, Sara och Anne springer upp. Sedan chillar vi i solen hela vägen fram, först till Lombok och sedan till Gili T. Jag kan säga att jag är glad att jag använde solskyddsfaktor för när man inte hade vinden på sig längre var solen väldigt varm.
När vi anlände till Gili T körde båten in till stranden och vi gick av på en stege rakt ner i sanden. Sedan lastade dem ner bagaget rakt i sanden. wooopa! så fort jag såg min väska sprang jag och tog den, jag ville varken ha sand eller vatten i den.

Det var en omställning att komma till en ö utan trafik. Här stod inga och ropade taxi efter en. Men istället möttes vi av böneutrop då vi nu kommit till de muslimska delarna av Indonesien (Bali är hindu). Det var också fantastiskt fint med det blå vattnet och båtarna som stod längs strandkanten.

Vi anlände till vårt hostell vid 12-tiden och fick då veta att vårt rum höll på att målas om så vi fick chilla i poolen så länge. Så det blev poolhäng, lite lunch vid vattnet och strandpromenad innan vi fick vårt rum. Sedan blev kvällen väldigt lugn med kortspelande och tidig sänggång för min del med några Sex and The City-avsnitt.

Nu har jag precis ätit frukost och tänkte bege mig ut för en promenad runt ön, ska ta ca 1 h & 40 minuter.
Tack & hej för denna gång!

 

Kommentarer inaktiverade för Godmorgon från Gili Trawagan!


Ubud bjuder på risterrasser, Mt Batur och apskog
16 oktober, 2014, 02:37
Filed under: Okategoriserade

Hej hopp!

Nu har dagarna flugit på sådär snabbt igen som dem kan göra när man har fullt upp, speciellt när man reser, hittar på massa saker och träffar massor med folk. Jag sitter nu här min tredje morgon i Ubud men min fjärde dag här – statusen just i detta nu är en ömmande axel, en envis hosta, ett försök att äta vegetariskt (gjort i 4-5 dagar) och en söt liten kattunge som stirrar på mig medan jag sitter på min och Saras lilla veranda.

Sen senast jag skrev har det hänt en hel del, jag ska försöka dra det kortfattat.

Dag 1 (i Kuta på nytt hotell): Jag och Johanna avslutade min första kväll i Kuta med mat på Hardrock Cafe och genom att lära känna varandra ännu bättre genom att prata på tu man hand. Kvällen var jättetrevlig men avbröts något av alldeles för hög musik som dök upp på scenen. Därefter blev det jag, Scen and The City på datorn och sova.

Dag 2: Jag började morgonen med att handtvätta (börja bli riktigt duktig på det där nu!) och sedan drog jag, Johanna och Micke ut på frukost på stan – på Gloria Jeans Café för att vara exakt. Det blev fruktsallad och yoghurt – mums! Därefter hamnade jag och Micke på tu man hand och man fick lära känna honom lite mera. Vi drog ner till stranden och beslutade att vi skulle surfa (eller jag blev övertalad) och vet ni vad? Det var fantastiskt kul, jag tog mig inte upp på en enda våg ståendes, kom in till stranden på 2-3 liggandes på brädan, jag blev omtumlad av vågorna ett 10-tal ggr och höll på att visa alla privata delar offentligt då vågorna var så starka (vilket jag inte gjorde då jag upptäckte detta i tid). Dock efter 4 kallsupen gav jag upp och då visade det sig att vi hade varit i vattnet runt en timme – way to go!
Resten av dagen spenderade jag shoppandes med Johanna och vi fyndade massor nödvändigt, jag köpte bland annat – 2 par flipflops, 2 småväskor, 2 vattenflasksväskor, ett par byxor och ett par Nike-skor (yes, jag hittade mina efterlängtade Lunarglide 5!) woooppa på den shoppingdagen.
Jag avslutade kvällen med att springa ner för att ta bilder av solnedgången vid Kuta-stranden, helt klart magiskt. I och med detta beslutade jag mig för att försöka se soluppgången dagen efter också – Johanna var på idéen.

Dag 3: Det blev en tidig morgon trots en sen sänggång, jag och Johanna gav oss ut vid 5.40 för att jaga soluppgång. Vi möts av en hel del människor vid stranden men inser när himlen börjar bli rosa att vi befinner oss i väst och solen går upp i öst – fail på det. Men vi gör det bästa av situationen och tar en promenad längs stranden som just då ligger i lågvatten. Vi möts av lokalbefolkning, hurtiga människor som är ute och springer, krabbor i hundratals som vandrar upp längs stenarna, några hundar och ett hav som håller på att vakna. Efter promenaden körde vi lite frukost på terrassen och avslutade med lite träning – bra start på dagen!

Därefter packade jag ihop alla mina saker, det var dags att ge sig av till Canggu för att möta upp mina vänner Ellen, Johnny och Sara för att fortsätta mot Ubud – en stad mitt på Bali. Framme på campet mötte jag även Minetta och Cecilia som skulle ge sig av till Nya Zeeland, hoppas ni njuter av ert äventyr. Campledarna Dominic och Kathrine, Dominics bror Alex, och andra människor jag träffat litegrann tidigare.
I taxin till Ubud följde även en dansk tjej Anne med, riktigt trevlig tjej! När vi väl kom fram till Ubud checkade vi alla in på Nick´s Homestay, gick sedan till apskogen med massa luriga och söta apor och avslutade sedan kvällen med mat med en utsikt över risterasserna, magiskt.
Och ja, vi lyckades boka en guidad tur för onsdagsmorgonen till Mt Batur för 250 000 rupiah/person (väldigt bra pris – ca 150 :- ) Jag och Sara hade ganska svårt att somna i vårt rum vars enda källa till kyla var en takfläkt (tro mig det funkar inte.) så vi beslutade att byta boende redan dagen efter. Vi somnade dock efter mycket om och men…

Dag 2 (i Ubud): Jag vaknar ganska tidigt och även Sara hakar på – vi käkar lite frukost innan vi påbörjar våran varma och svettiga vandring till vårt nya hotell. Väl framme installerar vi oss i ett stort rum med AC, varsin dubbelsäng, stort badrum med badkar och en egen liten terrass. Kändes helt okej uppbytte till en billigare peng än förra natten!
Efter incheckning började vi vandra runt för att upptäcka Ubud lite, vi hittade bra matställe och härlig risfältspromenad. Vi skulle ta tidig sänggång för dagen efter/under natten var det dags för vandringen upp till Mt Baturs topp.

Dag 3: Morgonen började vid ca 2.00, jag och Sara packade ihop våra saker för att möta upp Johnny, Ellen och Anne för vår vandring upp till Mt Batur. Först åkte vi taxi i någon timme, sedan klev vi ut på en mörk parkering, fylld med andra människor som skulle göra samma vandring. Vi möttes av lokalguiden Suli och hennes vän (som jag tyvärr inte minns namnet på). Vi fick varsin ficklampa innan vandringen började, det var totalt mörker – det enda som lyste upp var stjärnorna, månen och alla andras ficklampor. Spännande men samtidigt lite läskigt då jag är så himla mörkrädd men samtidigt blir så exalterad av vandring. Vandringen upp skulle ta ca 2 timmar, på vägen upp blev jag snurrig och höll på att trilla en bit. Fick dock fäste och kunde med lite hjälp sätta mig ner. Det var en hemsk känsla, det kändes som jag skulle kräkas och svimma samtidigt och jag var liksom fast halvvägs upp till vulkanen Mt Batur(?!!) Anne gav mig lite choklad och jag satt ner i några minuter och vilade sedan kändes det bättre. Alla som känner mig vet hur envis jag är så trots denna motgång skulle jag klart upp till toppen, men det gick bra och inga mer känningar efter det. Det fanns 3 möjliga soluppgångs-utkiksplatser, Sara valde att vänta vid den andra medan jag, Anne, Ellen och Johnny begav oss till den tredje uppe på toppen. Vi anlände några minuter innan solen började gå upp och skådespelet var magiskt. Man ville fotografera, njuta av utsikten och bara vara i samma sekund.
Vi möttes av en utsikt mot Balis högsta berg Agung Gnung och dess två lägre grannar, ett hav av moln över sjön Batur och en blodröd sol som sakta rörde sig uppåt mellan topparna – vilket skådespel och så värt all vandring och min ”närasvimnings”-upplevelse. WOW!
När vi fått i oss frukost, tagit klart alla bilder begav vi oss ner till kratern för att se vart vulkanens ånga pyr ut (det är ju en aktiv vulkan), en helig grotta och mötas av söta apor som vågat titta sig fram när solen kommit upp. Väldigt gulliga och snälla jämfört med de busiga aporna i Monkey Forest.
På vandringen ner från vulkanen pratade jag lite med lokalguiden Suli och fick höra hur livet på Bali är. Det är inte en självklarhet att få jobb, många bor i hus utanför städerna och universitetet är enbart för dem som har råd. Jag har dock fått höra att det är oförskämt att fråga om en Indonesiers ålder och lät av artighet bli men fick reda på att hon varit guide i två år för den sträckan vi gick.

På vägen hem från Mt Batur stannade vi vid en kaffeodling med magisk utsikt över risfält och sedan vid några ännu häftigare risfält – jag är helt frälst i risfält känner jag nu!

Väl hemma tog jag mig ett långt bad med lite filmtittande och gick sedan och sov i några timmar. Vi avslutade sedan kvällen med att packa våra väskor, tvätta lite och sedan möta upp först Johanna (som hade anlänt med Micke till Ubud) för lite mat och sedan mötte vi alla (jag, Sara och Johanna) upp Anne på ett Reagge-ställe längs Monkey Forest Road, riktigt skön stämning där.

Och här sitter jag då nu, i Ubud, min fjärde dag här. Ska snart väcka Sara så vi kan checka ut och byta boende och sedan kolla upp hur vi tar oss till Giliöarna för det blir nog vårt äventyr för imorgon.

Ta hand om er och vi hörs snart igen!
(Jag vet att det saknas bilder men det är för att internet är lite för slow för sådana moderniteter. Så fort internet blir bättre kommer även bilder!)

Kommentarer inaktiverade för Ubud bjuder på risterrasser, Mt Batur och apskog


Backpackern byter upp sig.
11 oktober, 2014, 13:00
Filed under: Okategoriserade

Hej hopp!

Jag överlevde fem nätter på hostellet innan jag insåg att det kan vara skönt med ett eget rum, plus att man vill inte vara på ett hostel när man börjar bli sjuk (hej igen hostan!). Så nu har jag bokat in mig på ett eget rum mitt i Kuta granne med mina reskompisar Johanna och Micke. Men hur spenderade jag då mina dagar som hostellboende och vilka är Johanna och Micke?

Dag 3: I onsdags efter att jag fått hjälp med min tvätt så vandrade jag in till stranden och hängde lite där och vandrade runt lite på stan. En väldigt lugn dag helt enkelt. Jag avslutade med att vandra runt på Kutas gator sökandes efter en butik med mjölk och flingor (fått lite crawings på kall mat). När jag väl funnit något som verkade vara flingor fick jag mig en taxi hem och fick äta mina flingor och avslutade sedan kvällen med några Sex and The City-avsnitt i sängen.

Dag 4: Detta var dagen D, dagen då jag skulle möta upp Micke och Johanna som jag kom i kontakt med via Resguiden.se. Vi har pratat i säkert över en månad om att mötas upp i Bali och resa tillsammans.
Jag påbörjade dagen med en promenix längs Kutas största väg till Seminyak i jakt på ett apotek för att hitta medicin för min skadade axel, efter denna upplevelse begav jag mig till stranden, lite chill där, promenerade sedan hem och gjorde mig redo för att möta upp Micke. Jag lyckades få skjuts in till Kuta från mitt hostel med en australiensk kille Cameron, och vi lyckades bli stoppade av polisen för att han körde utan hjälm och då ville polisen att han skulle böta sjuka summor pengar. På något magiskt vis lyckades han lura bort polisen och lova att han skulle komma tillbaka och som pantkvitto på detta fick han ge polisen sina glasögon. Sen for vi snabbt därifrån…
Efter att jag blivit avsläppt var det alltså dags att möta skåningen Micke. Och när vi ser varandra skiner båda upp i ett leende och det är som att vi alltid känt varandra. Vi ger varandra en stor kram och pratar på som om det alltid har varit såhär. Sjukt hur det kan kännas så bra när man aldrig träffats innan. Vi snackar en stund och ska sedan möta upp Johanna som anlände lite senare. Vi går och möter henne på ett café, skulle vara lite roliga och skrämma henne men hon han se oss och det blir till ett hej och en stor kram. Samma känsla där, vi har ju känt varandra hur länge som helst?
Johanna är en dalkula med inslag av norska så jag har svårare att förstå hennes dialekt än Mickes. Vi lämnar av Johannas väskor på hotellet och beger oss ut för att äta middag i Kuta-natten, det blir första bästa vi hittar och det blir en riktigt trevlig kväll. Vi avslutar kvällen hyffsat tidigt och jag och Johanna beger oss till mig hostel (Johanna för att titta om hon kan tänka sig att bo där – kanske inte riktigt var något för henne).

Bra dag med sjukt mycket intryck. Wow vilka härliga människor ni är Micke och Johanna!

Dag 5: Jag vaknade hyffsat tidigt och var beredd på att bege mig in till Kuta för att möta upp med Micke och Johanna för lite upptäckande av staden och för att känna av varandra lite mera. Den morgonen kan jag säga att jag vaknade till ordentligt i badrummet. Precis när jag ska kliva ur duschen klättrar världens kackerlacka nerför duschdraperiet och ner på golvet – jag funderade seriöst på att springa ut naken från toaletten. Att lämna allt.
Jag tar mig dock samman, klä på mig bikini, samlar ihop mina saker och skyndar ut från toaletten. Då möter jag en kille från hostellet, Danny, i trappen och berättar om kackerlackan och han bara ”Hey, I can get it out for you!” Så med skyffel och sopborste räddar Danny mig från kackerlackan, men känslan fanns lite kvar i kroppen. Blääää kackerlackor.
När morgonen var avklarad fick jag skjuts med Danny till stranden i Legian och sedan vandrade jag hela vägen till Kuta längs stranden. Sedan hade jag, Micke och Johanna strandhäng, vi käkade lunch på ett lokalmatställe, hängde lite på deras hotell, käkade middag på Alleycats och chillade resten av kvällen. En riktigt bra dag, förutom att jag upptäckte att hostan var tillbaka, mensen kommit och en jävla huvudvärk.
Kvällen avslutades dock på ett ganska oväntat sätt. När jag skulle bege mig hem från Mickes och Johannas hotell kommer deras hotellvärd springandes mot mig och vill hälsa. Jag hälsar och presenterar mig. Han frågar vart jag ska och erbjuder sedan skjuts istället för att jag ska ta taxi. Det kan väl inte skada tänker jag och så springer han iväg och ska fixa något.
Han frågar sedan innan vi åker om jag är hungrig och jag svarar bara att nej det är bra tack, jag vill bara sova.
Vi åker sedan scooter mot mitt hostel, han har lite svårt att hitta, kör vilse, ska tanka och jag tänker ”vad fan tog jag inte en taxi för?”. Slutligen kom vi fram efter mycket om och men, jag tackar för skjutsen och han tar min han och frågar ut mig på middag, jag säger nej. Han frågar igen, jag tacker nej igen och går. Konstigt och kanske lite pinsamt avslut på kvällen.

Dag 6: Inatt vaknade jag 1.40 av att några kineser tänder lampan i sovsalen och envisas med att inte släcka förrän jag rytit åt dem två gånger. *morrr*
I morse när jag vaknade på nytt efter nattens väckande så märker jag hur sjuk jag känner mig. Feberkänningar, förkylning, huvudvärk. Jag vill inte vara kvar på hostellet. Så lång tid av min dag idag har gått åt till väntan på att få ett rum på samma ställe som Micke och Johanna bor på, det löste sig till slut och killen som bjöd ut mig verkar inte alls generad – skönt! Så nu sitter jag här, har suttit här ett tag med Johanna och chillat på altanen utanför våra rum. Vi har spelat kort, snackat skit och Johanna sitter nu här och svär åt att hon inte klarar ut patiensen ”Idioten”. Jag ska avhjälpa hennes irritation och spela lite kort med henne och kanske gå och köpa något att äta också.

Ha de bra!

Kommentarer inaktiverade för Backpackern byter upp sig.