fiafia90

Hej alla!

Tiden går fort när man har roligt och får fördrivas på andra ställen än internet när wifi-uppkoppling är begränsad (därav dålig uppdatering). Just nu befinner jag mig i sängen på mitt och pappas hotellrum på hotellet Cha Cha Da Resort medan Sara och pappa sitter på balkongen. Ja precis, Sara från Indonesien har mött upp hos här i Ao Nang (inte Krabi – fast inte för att jag förstår skillnaden däremellan) och har umgåtts med oss sedan i tisdags.

Vad har vi då hittat på för äventyr i Thailand och vilka äventyr bjöd sista veckan i Australien på?

Här kommer en summering av allt jag har varit med om på min resa:

12/11 Onsdag: Denna dagen bjöds det på kålpudding på Café Svensson, vilket jag efterfrågat – mums vad gott! Annars var det en helt vanlig Café Svensson-dag, lugn och skön.

Kvällen bjöd på karaokeshow med dragqueensen (precis som veckan innan) enda skillnaden var att vi själva ställde upp i showen! Så jag, Simon, Jessica och Alexandra ställde oss på scenen på detta fullsatta ställe och sjöng ”Save Tonight” för full hals men trots detta blev vi typ nedröstade från scenen… Pinsamt! Aja, ibland får man bjuda lite på sig själv – Scruffymurphys som stället heter är ändå bästa onsdagshänget i Sydney.

13/11 Torsdag: Detta var en lång dag på caféet som började med att jag var tentavakt åt en kille som skrev en ekonomitenta och sedan bakade jag massvis med chokladbollar.

Denna dagen kom Sharon till Australien. Sharon är en tjej som tidigare varit volontär, precis som Jessica och Simon, och skulle nu komma och hälsa på. Hon skulle bo på Jessica och Simons golv i några nätter, riktigt härlig tjej.

14/11 Fredag: Bakdag på caféet, Jessica, Simon och Oscar gjorde massvis med lussebullar och jag fick på mig chokladsbollsuppdraget eftersom jag blivit expert. Det blev en tiodubbel sats – ca 90 chokladbollar. Gissa om jag var trött på chokladbollar efter det.

På kvällen gick vi ut och åt thaimat. Det var första gången jag provade på breda nudlar, rätt spännande måste jag säga. Och jag gillar Sydney för deras restauranger då man får köpa med sig egen alkohol på grund av att många inte har tillstånd att servera själva. Det är väl lite fyndigt ändå? Sverige, skärpning! Dags att förnya sig och låta folket köpa med sig sin egen dricka från systembolaget – tänk va bra!

Efter vi käkat gick jag och Jessica hem för att möta på upp två tjejer som skulle låna Simon och Jessicas golv över natten då de skulle resa vidare tidigt på morgonen. Det var två tjejer som hjälpt till i Caféet men som rest vidare runt längs östkusten och provat lite farmjobb. Kvällen slutade i massa tjejsnack där vi fick höra om deras äventyr och deras fortsatta äventyr på väg till Wagga wagga.

15/11 Lördag: Detta var första lediga dagen på länge så vi ville få massvis gjort. Jag, Simon, Oscar och Jessica började dagen med att spela massor med kort. Helt tokiga i kortspelandet. Så om någon frågar mig vad jag gjorde i Sydney mest förutom att hänga på Café Svensson så är det nog bannemej att spela kort. Men men, så länge man trivs?
När vi tröttnade på det begav vi oss till Darling Harbour då vi var nyfikna att gå på världens största IMAX och se filmen Interstellar. IMAX är en jättestor bioduk säkert 5 ggr större än en vanlig, Minst. Tyvärr var det fullbokat den tiden vi ville gå så vi bestämde oss för att kolla på kvällsbion istället. För att fördriva tiden istället beslutade vi oss att kolla runt lite i Darling Harbour, titta i de olika butikerna, vandra förbi Madame Toussou (stavning?) och ta lite bild med Johnny Depp – WOW, jag fick en bild med Johnny Depp! (eller faktiskt flera, hihi!). Visst att det var en vaxfigur av Johnny Depp men det är ointressant fakta.

När vi var klara med Darling Harbour gick vi till en megastor marknad som fanns inne i en byggnad. Den var gigantisk, svår att beskriva. Massvis av marknadsstånd inuti en stor lagerbyggnad. Där hittade vi perfektaste ettårspresenten till lillkusinen Edith som fyllde ett denna dag.

Stort grattis igen Edith! Hipp hipp hurra!

Efter en runda hemom gick vi ut och åt en supergod schnitzel innan vi återigen begav oss till Darling Harbour för att denna gången kunna se fyrverkerier som visas varje lördag kl 21. Åh jag fick då en stor längtan till nyår när jag såg alla fyrverkerier. Jag blev som ett litet barn på nytt. Wiiie. När det hade smällt klart var det dags för Interstellar på IMAX och wow vilken stor bioduk och wow vilken mindfuckad film, jag blev så rörd, upprörd och fångad så jag rekommenderar alla att se den men varnar för att man kan gråta några tårar. I alla fall om man inte gör som Simon och somnar under bion, oupsi han vart lite trött. Det var en riktigt bra dag i Sydney med bästaste sällskapet.

16/11 Söndag: Denna dagen blåste det något ofantligt i Sydney. Man kunde nästan luta sig mot vinden. Och man var nästan tvungen att göra det. Trots vinden var detta en av de varmaste dagarna jag upplevt i Sydney, wow så varmt.

Vår dag spenderades i alla fall på en marknad som sträcktes sig flera kvarter, dock kommer jag inte ihåg namnet nu men vi blev tipsade av Sharon. Riktigt häftig marknad.

Därefter var det dags för något stort för mig. Jag hade beslutat mig för att döpa mig och dopet skulle äga rum på kvällen kl 18 i Martin Luthers kyrka som är kyrkan som Svenska Kyrkan använder sig av. Katja, prästen, skulle döpa mig, Simon blev/är min fadder och Jessica var närvarande och tog massvis med bilder. Dopet var litet, mysigt och kändes helt rätt. Tack för att ni gjorde detta för mig, det betyder oerhört mycket. Efter min vistelse i Sydney har jag fått en ny syn på Svenska Kyrkans verksamhet och jag har träffat människor som visat mig vad kyrkan står för. Tack för insikten alla. Jag är glad att jag blivit en del av denna gemenskap.

Efter dopet firade vi med tacosmiddag hemma och Katja följde också med. Det hela resulterade i en oerhört trevlig kväll och ett jättebra avslut på min vistelse i detta underbara land.

Tusen tack igen Simon och Jessica för att ni tagit emot mig i ert hem med så öppna armar, jag har haft en underbar tid med er och hade gärna stannat längre men nästa äventyr kallade men jag lovar att jag kommer tillbaka snart. <3

17/11 Måndag: Det var dags att bege sig till Thailand och pappa denna dagen. Det var en riktigt tidig morgon då flyget skulle gå 8.50, så jag hade stället klockan på 5 vilket enbart resulterade i 4 timmars sömn… Simon följde mig ändan fram till flygplatsen och hjälpte mig med väskorna. Vilken kusin va, bästaste någonsin!

Efter säkerhetskontrollen blev jag slumpmässigt utvald att få göra ett test där man skulle scanna av handbaggage och kläder om man hade någon konstigt substans på dessa. Killen som fixade med testet frågade om min vistelse och om mitt jobb. När han fick höra att jag var byggnadsingenjör så tipsade han mig att det saknas ingenjörer i Australien så att man lätt kan få visum om man skulle söka jobb där. Bra tips som jag verkligen ska lägga på minnet. Vem vet, i framtiden kanske jag är en framstående ingenjör i Sydney. Låter inte helt fel!

Väl på planet fick jag en riktigt bra plats på flyget jämte en trevlig man som berättade om sina äventyr runt om i världen. Den enda missen med flyget var att vi startade 40 minuter sent från Sydney på grund av någon okänd anledning… Då blev jag lite nervös då jag inte hade så lång tid för byte i Kuala Lumpur för mitt flyg till Krabi. Men personalen sa att det skulle ordna sig så jag höll mig lugn och kollade film, konverserade med min flygstolskamrat och slumrade gott. När det var någon timme innan landning inser jag att planet skulle landa 15 minuter innan mitt nästa flyg gick så jag blev då riktigt nervös och frågade återigen om hur det skulle bli med mitt flyg, men personalen sa att det nog ordnar sig då det är det enda direktflyget till Krabi. Det dära ”noget” gjorde mig nervös.

När jag väl kommit av flyget möttes jag av en skylt som sa ”Krabi”, mannen som höll den sa att incheckningen hade stängt och att jag skulle ta mig till hjälpdisken. Mäkta nervös, trött och svullen efter den 7 timmar långa resan försöker jag skynda mig till denna hjälpdisk för att förstå vart jag ska ta vägen. Då jag väl hittade disken fick jag prata med en kvinna som säger att mitt plan har lyft. ”Har lyft??!” är min tanke. ”Vad f*n händer nu?” Kvinnan visar att jag kan få en flygbiljett som först tar mig till Bangkok och därefter till Krabi så att jag skulle vara framme kl 23 – jag skulle egentligen ha landat 15.40. Det som gjorde mig mest orolig var att jag bestämt tid med pappa på flygplatsen i Krabi 15.40 då han inte hade någon möjlighet att ladda sin mobil för att han glömt laddaren hemma. Så min tanke var ”hur fan ska jag få tag i pappa? Ska han stå där och vänta 7 timmar?” Och tiden hade redan gått så jag visste inte om jag kunde nå han på hotellet heller.

Jag försökte ringa på Viber – inget svar. Jag tog en chansning och ringde ett vanligt samtal, kosta vad det kosta vill. Och jag fick tag i han! Lite lycka i all misär. Jag kunde berätta min nya ankomsttid och som tur va hade han inte åkt från hotellet ännu. Men gud va ledsen och upprörd jag var i övrigt. Jag som flera gånger på planet påpekat för personalen om mitt anslutningsflyg och frågat om jag skulle hinna med det. Dåligt jobb Malaysia Airways. Riktigt dåligt. På grund av min upprördhet och trötthet hade jag svårt att föra ett samtal med damen i hjälpdisken och fick inte riktigt ihop i huvudet vad vi kom överens om med min packning men jag lyckades i alla fall få till mat på båda mina flyg.

Så nu var jag fast ett tag i Kuala Lumpur, Malaysia, innan jag skulle flyga omvägen till Bangkok och sitta där i flera timmar för att sedan ta mig till Krabi. Jag sov mestadels av resan till Bangkok, vaknade till för att inse att det var tio minuter kvar av resan och att jag missat min mat så jag fick slänga i mig den illa kvickt. I Bangkok skulle jag fylla i massa papper för att få vistas i landet och dem skulle göra massa säkerhetskontroller. Detta var en prövning för en trött Fia men jag klarade mig igenom. Dock var jag lite orolig över vart mitt incheckade bagage tagit… Inrikesflygplatsen i Bangkok var ingen hit så tiden fördrevs vid datorn dock blev jag helt ställd när jag tittade på klockan och trodde att jag missat planet. Men inser att jag förflyttats långt fram i tiden och att det är en timme kvar till avgång.

Flyget till Krabi håller jag mig vaken på och hinner precis se en film innan landning, riktigt rolig, vilket får mig på lite bättre humör. Och väl framme så visar det sig att min väska är där, jag har varit orolig i onödan. Phu vilken lättnad. Och sedan möter pappa mig, underbara pappa som jag inte sett på 2 månader och som jag har saknat massor. Vi tog oss till vårt hotell i Ao Nang och kunde krypa till sängs efter en liten pratstund på vår balkong.

Jag överlevde denna hemska dagen trots allt och helt plötsligt kändes det inte lika jobbigt att ha lämnat härliga Australien och allt vad det innebar.

18/11 Tisdag: Pappa och jag började dagen med att ta oss till stranden och bada lite. Det var en liten mysig strand med härligt varmt vatten och fina båtar. Vi tog oss också till de hotellet som pappa och faster Mia bodde på när dem var här i mars i år. På vägen tillbaka köpte vi på oss lite mat från gatuköken som låg i närheten. Mitt under inhandlingen öppnade himlen sig och vi fick ta skydd under gatukökets lilla markis, jag som trodde att solen alltid lyste i Thailand?

Väl hemma, mätta och belåtna var jag väldigt trött efter min långa resdag så jag sov i stort sett hela dagen. Men på kvällen då kom Sara hit, wiie vad roligt det var att mötas igen.

19/11 Onsdag: Morgonen började med promenad längs stranden, trots regn, (vart kommer detta regn ifrån?) och när solen väl tog sig fram blev det lite strandhäng, dock blev det kort då regnet kom tillbaka. På kvällen shoppade vi loss på marknader och åt en av de konstigaste pizzor jag ätit. Dagen i stort var riktigt bra och det kändes så naturligt och bra med Sara i vårt sällskap. Helt toppenkul att ha henne här.

Dock kommer hon nog tröttna på allt yatzyspelande som jag och pappa är besatta av, men det får hon stå ut med 😉

20/11 Torsdag: Precis som dagen innan började denna dag med en promenad längs stranden och därefter testade vi poolen. Kanske främst för att pappa kvällen innan råkat kasta i en av yatzytärningarna där i, men det var riktigt skönt i alla fall.

Därefter blev det regn (igen) så vi höll oss på rummet fram tills Sara beslutade sig för att hitta en tatuerare som skulle göra en personlig tatuering på Thai-språk åt henne. Hon hade sedan länge pratat om att hon ville ha en bambutatuering vilket är en annan teknik/verktyg än den vanliga tatueringen. Pappa och jag följde henne till en studio som verkade bra och vi hjälpte tillsammans åt att utforma hur tatueringen skulle bli. Då det inte fanns någon tid direkt tog vi lunch först och åt en av de godaste rätterna jag ätit – kyckling och grönsaker i sweetchilisås med ris. Så enkelt men så gott. På restaurangen berättade jag och Sara för pappa om vår gemensamma resa i Indonesien och visade massvis av bilder därifrån. Tiden bara flög iväg så det blev dags att ta sig tillbaka till studion och se om tatueringen såg bra ut. Jag och pappa lämnade studion efter att vi hjälpt Sara med placeringen på – mitt på tricepsen på vänster arm. Riktigt snyggt!

Vi begav oss för att göra fotvård på en av alla massagestudios här i Ao Nang. Jag ville bjuda pappa på fotskrubb och pedikyr som en sen fars dags present då jag inte trodde att han skulle ta sig ditt på egen hand, därför gjorde vi det tillsammans. När vi lagt oss ner i rummet för att få våran fotskrubb så ligger vi där och småpratar och plötsligt börjar en av damerna som jobbar med pappas fötter att skratta. Och sen börjar pappa att skratta. Han säger ”hon skrattar för att hon sett min tå” (pappa har bara en halv lilltå på vänster fot efter en olycka som hände när han var barn) och detta skrattar säkert fyra av massörerna i studion gott åt, det är även arbetare som inte ens jobbar med mig och pappa som tittar in för att få en titt på vad vi skrattar åt. Så där ligger jag och pappa och skrattar åt att dem är så fascinerade över pappas lilltå som inte finns. Och sen skrattar vi åt att pappa behövde två som jobbade med hans fötter + att det tog dubbelt så långt tid för dem att bli klara med hans fötter. Tänk vad roligt man kan ha åt fötter. När det väl är dags för pedikyrdelen så gör damen som jobbar med pappas fötter sig lite rolig igen och låtsas klippa pappas lilltånagel på lilltån som inte finns. Haha, dem var helt tagna av detta! Det var en rolig upplevelse!

När pappa var klar med sitt begav han sig bort till Sara och jag fortsatte med fotmassage, pedikyr och manikyr. Gud vilken lyx och gud va skönt.

Detta var en bra dag då Sara fick en galet snygg tatuering och jag och pappa fick oss ett gott skratt över lite fotbehandling.

21/11 Fredag: Dagen i dag började precis som tidigare dagar med morgonpromenad. Vi hade idag bestämt oss för att ta oss till Raily Beach som pappa pratat så bra om i flera dagar, som pappa och Mia hade besökt. Vi tog en båt dit och kom fram till en magiskt fin strand belägen i en vik men det visade sig att detta inte alls var stranden som pappa och Mia varit på, pappa är så förvirrad ibland – haha! Men det var en riktigt fin strand med riktigt klart vatten och fina klippor som omringade det. Vi promenerade lite längs stranden och badade lite grann innan jag och pappa bestämde sig för att vi borde äta något och då gick Sara och solade. Men inom loppet av fem minuter blev himlen mörkt grå och ett hemskt mullrande började höras. Vi beslöt oss för att gå tillbaka och hämta Sara och försöka ta oss tillbaka till Ao Nang innan regnet kom – Sara hade tänkt samma tanke och var redan i färd med att packa ihop alla saker. På väg mot båten ökade mullrandet, himlen mörknade ännu mer och väl framme öppnade himlen sig. Som tur var hade jag införskaffat en vattentät påse till mina saker och jag hade en vattentät plastficka för mobilen också. Vi fick hastigt springa till en båt för att inte bli totalt nerregnade och medan vi sprang dit skulle jag slänga ner något i påsen och när jag skulle ta mig upp i båten tittar jag ner i vattnet och ser min mobilficka flyta på vattnet. WAAH* Vilken tur att mobilfickan flöt annars hade jag varit en mobil + massa pengar fattigare.

Väl under båtens tak ser vi hur regnet riktigt öser ner och alla som inte har tagit skydd är nu dyblöta. När vi anländer till Ao Nang regnar det om möjligt ännu mera där och trottoarerna är som små floder och vi inser att det inte är någon mening att försöka hålla sig torr. Tur att regnet här inte är så kallt och att vi faktiskt befinner oss i ett väldigt varmt land i sig. Vi tar oss tillbaka till hotellet och köper lite mat längs vägen, under tiden lättar regnet.

Nu sitter vi här på hotellrummet och Sara har börjat fixa i ordning sig för kvällens bravader vilket är Black Moon party på en strand här i Ao Nang. Jag tror det är bäst att jag också börjar fixa mig så att hon inte blir tokig på mig. Hoppas att regnet kan hålla sig undan ikväll. Tänka sig att jag trodde att det inte regnade i Thailand och tänk så fel jag hade.

Ha det bra alla! Vi hörs när jag ha internet.

Ta hand om er.