fiafia90

Hej!

Nu har jag precis vaknat upp från min andra natt på mitt hostell Hostelworld the Eco-Living där jag delar rum med c 30 andra som också sover i våningssängar. Jag har valt en topslaf i en av sängarna för att jag kände mig mer trygg där än i bottenslafen, men med tanke på att jag delar rum med 30 andra har jag sovit förvånansvärt bra (inte vaknat alls??)
Nu på morgonen serveras jag frukost – rostmackor med sylt med gott kaffe. Helt okej frulle faktiskt!

Men hur är då backpacker livet på riktigt kanske ni undra så därför ska ni få höra om mina två första dagar i slummen i Kuta:

Dag 1: I måndags åkte jag, Ellen, Johnny, Sara, Minetta och Cecilia in till mitt hostell för att lämna av mina grejer och checka stället. Jag blev glatt överraskad. Efter att ha låst in väskan skulle vi bege oss iväg till Kuta till fots. Vi hade fått lite lätt direktiv från taxichauffören hur vi skulle gå men han hade riktigt fel, vi höll på att hamna i grannstaden Seminyak. Sara, Minetta och Cecilia tog en taxi medan jag, Ellen och Johnny fortsatte till fots med hjälp av offlineläget på googlemaps. Mötesplatsen var Skygarden och vi kom fram först. Roligt att det i denna staden kan gå snabbare till fots än med taxi bara på grund av trafiken.
Sen vandrade vi runt bland massa marknadsstånd, butiker och dylikt. Vi blev lurade på att köpa ett dyrt simkort (vilket jag lärde mig dag 2 att det var dyrt) för 50000 rupaih (=30 kr), då man kan få det för 15000 rupiah(=8 kr). Vi sprang runt i ett shoppingmall (vilken kontrast mot dessa marknadsstånd längs vägen). Sedan avslutade vi kvällen på en jättemysig restaurang nära Kuta Beach som heter Nebula Room. Därefter tog vi en taxi hem, vilken jag fick pruta hårt med och efter jag blivit avsläppt vid mitt hostell blev visst de andra utslängda för att han ville höja priset till det dubbla så fort jag åkt (skum kille!) Men alla kom hem säkert. Jag gick bara upp och la mig och somnade på fläcken vid halv nio på kvällen. Jag var trött efter en lång dag och mycket vandring.

Dag 2: Jag vaknade upp efter att ha sovit 10 timmar så jag var nog väldigt trött. Jag hade bestämt möte med Priscilla, Esther och Elise som tillsammans hyrt ett hus i Seminyak. Jag tog en taxi dit och möttes av ett riktigt slott i jämförelse till mitt 24-personers rum. Vi började med att chilla vid poolen, sen fixade vi med simkort (kollade att internet skulle funka och sms och så), sen fönstershoppade vi i lite butiker med. Efter vi ätit lunch gick jag och Priscilla till supermarket och jag köpte mjölk och flingor (inte lika dyrt som i HongKong Hanna och Kerstin :D) och skulle ta ut lite pengar innan vi gick tillbaka. När vi kommit hem och satt oss till ro kollar jag i min plånbok och upptäcker att mitt bankkort saknas – FAN rent ut sagt! Detta får ju inte hända. Jag skriker på Priscilla och ber henne följa mig för jag känner mig osäker på vägen till butiken. Min tanke är att jag glömt den i automaten. Jag börjar springa och kommer fram genomsvett och ber personalen om hjälp men dem har inte sett något, vi försöker ringa banken men dem har stängt och tillslut börjar jag bara gråta för jag bli så överväldigad. Men efter mycket om och men lyckas jag kontakta mamma som spärrar kortet och jag fick tag i banken som så vänligt kan skicka ett nytt, förhoppningsvis har inga pengar försvunnit men jag har tyvärr ingen koll.
Efter allt är fixat kan jag bara skratta åt situationen, jag äter mina flingor och är ganska glad ändå.
På kvällen går vi till en restaurang som har elddans-show och har en allmänt trevlig kväll. Därefter  krama jag av alla, bestämmer nytt möte med Priscilla dagen efter och säger hejdå för denna gång till Elise och Esther och tar en taxi hem till mitt hostell och ska där börja handtvätta alla mina kläder. Det är kläder från 10 dagar tillbaka… Jag får en hink som jag kan låna till att handtvätta allt. Det känns lite konstigt att stå med en hink med tvättmedel, men vad gör man inte för att få sina kläder rena. När jag är klar erbjuder en av hostell-personalen att visa ett ställe att hänga tvätten på.
Han visar mig upp till taket och pekar på takpannorna, HAHA. Han menar att jag ska lägga det på taket. Jag trodde det fanns liksom en tvättställning däruppe. Men man tager vad man haver och där stod vi vid 22 på kvällen och la min blöta tvätt på tegelpannorna på taket. Galet men förhoppningsvis effektivt och jag hoppas mina kläder är kvar.

Jag tänkte faktiskt gå och fråga personalen nu om dem kan hjälpa mig att få ner det.

Tack för denna gång! Puss och kram

Hej! Nu sitter jag här med Ellen och Johnny, ett svenskt par från Stockholm, som jag har lärt känna under min vecka på campet och just precis nu kom Priscilla förbi och är redo för att åka vidare. Idag är dagen jag ska åka vidare till Kuta och fortsätta min resa på egen hand, eller ja… Jag tar med mig 5 personer (Ellen, Johnny, Sara, Minetta och Cecilia) in till Kuta för att shoppa först och sen kanske vi möter upp med en sjätte (Marcus) (så riktigt ensam blir jag ju inte), men jag kommer inte vara kvar på campet i Canggu i alla fall. Den här veckan har gått så fort och jag har börjat lära känna så många människor, det känns som man fått en ny familj. De flesta är så öppna, enkla att prata med och varmhjärtade. Jag är säker på att jag kommer att träffa många igen och att vi faktiskt kommer att bli bra vänner. Det är en skön känsla. Här kommer en sammanfattning av resterande veckan som gått:

Dag 4: I torsdags var det en chill dag där jag och Sara skulle arrangera fina ”bomben”-bilder (ni kommer få se vad jag menar!) och under kvällen vart det poolparty vid den största av campets två pooler. Då spelade vi Flip-the-cup, tjejer vs. killar – och gissa vilka som vann? (tjejerna såklart!) Det resulterade i att killarna blev ”the bellyfloppers” (då förloraren fick köra magplask) och tjejerna helt enkelt blev vinnare. wiiiiie! Efter poolpartyt drog vi till en restaurang som kallas The Old Man i Canggu, riktigt häftigt ställe med cool inredning och god mat (& egengjord glass – yummie!). På kvällen for vi in till centrala Kuta för att gå ut. Vi hamnade först på  ”the alleycats”, vilket var ett riktigt skönt barhäng ställe som var smockfullt med australienska surfare. Där startade vi ett dansgolv (trots att det inte var ett dansställe), MEN kul var det. När The Alleycats dansgolv inte längre räckte till drog vi vidare till en av dem fetaste klubbar jag varit på – Skygarden. Går knappt beskriva med ord faktiskt. Man möttes av ett stoooort dansgolv där en DJ spelar, sedan gick man upp 2 våningar och kunde hela tiden titta ner och lyssna på DJn och se dansgolvet. Väl uppe kommer man till ytterligare ett stoort dansgolv och 3 barer som ligger på en takterass, där drog jag med mig gänget upp på borden för att dansa och där stannade vi sedan resten av kvällen i klubben. Galen och riktigt rolig natt helt enkelt! WOW, tack alla återigen.

(BILDER KOMMER)

Dag 5: I fredags var det ”Lay Day”/ utflyktsdag. Jag och ett stort gäng från campet hade bestämt oss för att åka till Uluattu, det är Balis södraste punkt och det är där vågorna träffar Bali först som skapats långt ute till havs (nördkunskap från surfvecka). Det första stoppet var i Bukit Sari, där fick vi prova världens dyraste kaffe – vilket är gjort på lemurbajs (eller ja, lemurerna äter kaffebönor och bajsar ut dem, sen gör man kaffe på det). Och vet ni? Det var bland det godaste kaffe jag druckit, behövde inget kaffe alls. Sen provade vi lite andra kaffe och thésorter som dem gjorde på samma ställe och det var mycket gott att välja mellan. Efter provsmakningen for vi till en strand i Bingting (inte säker på namnet) och käkade lunch. Riktigt fin strand och coolt ställe! Sista stoppet var Uluwattu. Jag säger bara WOW, stranden var lite svåråtkomlig då den var omringad av bergväggar, man fick ta sig ner längs ett trappsystem för att komma dit och sedan gå igenom lite grottor och vada i vattnet, men det var sååå värt det! Där satt vi på Balis mest södra punkt och lappade sol och njöt av vågorna. Efter stranden satte vi oss på Single Fin (en pub i Uluwattu) och kollade på solnedgången. Men man kan ju inte bara ha såhär bra dagar, utan det måste ju hända lite som jämnar ut balansen… Så påvägen hem så får en av våra taxis punkteringen, vilket gör att vi blir ”strandsatta” vid en liten vägpub i väntan på en ny taxi. Och inne på puben ska jag gå på toa och när jag fäller ner locket möts jag av en 5 cm stor spindel – jag praktiskt taget springer ut med byxorna nere.. Waaaa! Men därefter chillar vi, spelar Uno, berättar om våra resäventyr och Dominic (en av campledarna) säger ”You should always think – It could have been worse!” (då han är engelsman skriver jag det på engelska). Vi kom ju till slut hem, några timmar försenade och det kunde ju verkligen ha varit mycket värre.

(BILDER KOMMER)

Dag 6: I lördags var det en riktigt slappisdag. Vi hängde på stranden, jag promenerade 2-3 ggr längs stranden med Sara, Ellen och Jonas. Vi lekte i vågorna, lappade sol och chillade maximalt. En bra dag helt enkelt.

(BILDER KOMMER)

Dag 7: I söndags var det lite avslutningsdag som började med stranden, sedan massa chill i campet. Och ja, jag spelade volleyboll! wiiie va kul det var, och mitt lag vann! (och nej, inte alls bra för axeln, MEN jag måste ju unna mig något när jag inte kunnat surfa på hela veckan på grund av slemsäcksinflammationen i axeln) På kvällen gick vi till en lokal restaurang/bar som heter Deus där vi hade avslutningsmiddag, spelade biljard, lyssnade på liveband och just det, firade Dominics födelsedags i förskott (Happy Birthday again Dom!). Massor av hans vänner var där och även hans bror hade kommit hela vägen från Storbritannien. Kul att träffa mer nytt folk!

Dag 8: Idag är då dagen det är dags att dra vidare till nya äventyr, lite tråkigt men samtidigt spännande. Jag vet att det vänner jag fått kommer jag att träffa igen. Tänk bara nu ska Sara, Ellen, Johnny, Minetta och Cecilia följa med mig in till mitt hostel och sedan ska vi vandra runt i Kuta lite. Detta kommer att bli bra!

Puss och kram på er! Nu är det dags för nya äventyr!

Hej hopp!

Nu är det dag 3 (4 om man räknar ifrån när vi anlände) på surfcampet La Point och jag har träffat 25 störtsköna likasinnade människor från Sverige, Norge, Danmark, Holland, Tyskland, Schweiz och England. Det är liksom en ordentligt mixad språk- och kulturkrock – och jag älskar det!
Ibland pratar man svenska, ibland svengelska, ibland engelska, man försöker lära sig lite holländska, försöker förstå norska, danska och holländska/tyska och det blir ofta några gester för att göra sig hundra procent förstod. Jag kan inte annat än skratta och alla fel man säger och åt alla härliga människor. Här kommer jag att hitta fina vänner, få bra restips, hitta reskompisar och ha blandade diskussioner.

Om man ska sammanfatta veckan hittills så blir det något sånt här;

Dag 1: Dagen vi alla anländer till campet. Jag blev upplockad i Kuta och där plockade vi även upp en holländsk tjej Elise (trodde verkligen hon hette Alice först, tur att man kan reda ut saker och ting). Störtskön tjej där vi kom fram till att vi båda reser på egen hand och att vi inte riktigt vet vad vi vill få ut från resan. Kul att redan funnit en med samma tankar och idéer.
Väl framme på campet i Canggu så var det fullt av människor som skulle avsluta sin tid på campet och nya som skulle påbörja sin tid.
Vi samlade ett gäng som gick till närmsta stranden för att äta lunch och på kvällen åt vi alla gemensam middag. Det häftiga var att alla i princip klickade med varandra direkt, vi är alla här av samma anledning vilket nog gör det lättare för oss alla att ha en förståelse för varandra. Det är en riktigt häftig känsla.

Dag 2: Detta är dagen då vi ska börja surfa. Vi är indelade i 3 olika grupper, 2 nybörjargrupper och 1 avancerad grupp. Alla grupper surfade vid olika tidpunkter och ställen, nybörjargruppen (som jag tillhör) höll till vid en strand i Legian och den avancerade gruppen höll till vid en svårare strand.
När vi skulle börja surflektionerna hade vi först teori om tidvatten, väder- och vindförhållande och andra viktiga saker att tänka på när man surfar. Sedan kom vi ner till stranden för att få känna på brädan och lära oss hur man ska tänka, simma och göra för att komma upp och manövrera brädan – det gick snabbt och jag tyckte det var svårt.
Vi kom ut i vattnet och skulle lära oss att komma upp och stå på brädan – jag var lite för långsam och det gick sådär… Men alla andra var jätteduktiga, kul att se!

Efter lektionen upptäckte jag att jag fått förbannat ont i min axel, så ont att jag ville gråta. På grund av det bestämde vi att jag skulle gå till en sjukgymnast dag 3.

På kvällen på dag 2 hängde vi uppe och snackade och chillade.

Dag 3: Många av deltagarna hade nu blivit helt ”hooked” på surfing så dem åkte till stranden tidigt för att surfa innan lektion. Jag hängde kvar i campet med ledarna Dominic och Kathrine eftersom jag kände mig tvungen att vila axeln – riktigt roligt att lära känna dem lite, riktigt härliga människor och fick reda på att vi är i samma ålder (kul att se vart man kan hamna).

På eftermiddagen kollade jag i alla fall upp min axel och sjukgymnastens utlåtande var ”Frozen Shoulder” – riktigt vad det innebär vet jag inte. Men det är vila, en neurologisk medicin mot smärtan och några enklare övningar som gäller – vilket innebär ingen mer surfing.
Det var en trist nyhet men skönt att ta reda på vad min axelsmärta är, och jag kan ju fortfarande hänga med sköna människor veckan ut och chilla i campet.

Då medicinen inte fanns på det närmsta apoteket behövde jag och Jonas (en av campdeltagarna som också behövde åka till ett apotek) ta oss in till Kuta. Jonas hade hyrt en scooter (typ EU-moped), så den for vi in med i mörkret till stan.
Vi stannade och tankade, här köper man bensin upphällt i Absolut Vodka flaskor (jag vet, galet!), och det kostar knappt 5:-/litern. Sen for vi in mot stan, körde fel några gånger, hittade rätt, försökte ta oss förbi galen trafik, möta bilar på allt för smala vägar – helt enkelt ett riktigt scooteräventyr! Jag var glad att det var Jonas som körde och inte jag och tänka sig att vi hittade faktiskt rätt, det firade vi med lite Frozen Yoghurt på vägen hem – mums!

Senare på kvällen glodde vi film, We’re the Millers – störtskön! Och sen var det dags för bädden.

Dag 4: Idag har det inte hänt alltför mycket. Jag har chillat i campet då jag inte vågar ge mig iväg till någon strand då jag inte vet hur min medicin för axeln påverkar mig. Men det gör inget för mig då det är ett riktigt paradis här – palmer, solstolar, pool, soffor, volleybollplan etc.
Vi har köpt lite billig lokalmat till lunch och jag har börjat att fotografera för att spara på minnen. Kvällen bjuder på poolparty, middag ute och sedan en festkväll i Kuta – hoppas det blir galet bra!

Alla medlemmar på campet är:

Ledarna: Kathrine, Amanda och Dominic
Deltagarna: Jag, Elise, Priscilla, Sara, Harm, Maaike, Martin, Femke, Minetta, Cecilia, Esther, Jeanett, Sonja, Ellen, Johnny, Jonas, Magnus, Ezra, Karim, Jarle, Oliver, Hannes och Lillian.

Och alla är riktigt häftiga och härliga människor, jag ser fram emot att lära känna dem mer.

Tack och hej för mig för denna gång (kolla neråt!!!) <3

Bilder nedan på campet (mer bilder kommer!):

(Kopierat från FB 20140928)

Waaaaa! Nu har jag checkat in väskan på flygplatsen i Hong Kong för att ta mig vidare till Bali. Checkin-damen skrämde upp mig lite om att jag inte bara kan ha en oneway-ticket in till Indonesien, så för en sekund trodde jag att jag skulle få bestämma nästa resmål snabbt som ögat! (men det verkar lösa sig.)

Jag säger stort tack till vackra Hong Kong (jag kommer tillbaka!), till min fantastiska familj för gästvänlighet och utflyktssällskap (lycka till med ert äventyr!) och till alla jag mött som på något sätt berikat min vistelse.

Hej!

Idag blev en lång dag, till och med så att vi trillade in på småtimmarna för lördagmorgon (ca 5.00 – oupsi!). Dagen började med att vi hela familjen – jag, Hanna, Anders och Kerstin begav oss till Ocean Park. Ocean Park är en stor nöjespark inne i stan med massvis av karuseller men också djurattraktioner. Där sprang vi runt och åkte karuseller, kollade på massvis med djur – hajar, pingviner, sjölejon (OMG, helt kär i djuren – blev som en 4-åring på nytt när jag såg dem!) och hade allmänt varmt och trevligt som man kan ha det i HongKong.

Bilder ovan. Från parken och på massa fina djur <3 & några skrämmande hajar. 

När vi skulle åka hem ifrån parken hamnade vi mitt i en rusning så det var galet mycket folk på tunnelbana (KOLLA BILDEN!)

Vi kom hem ganska sent och skulle då få i oss lite middag innan jag och Hanna skulle ta oss in till Lan Kwai Fong för att dansa och ha kul! Slutligen kom vi in och då var kl. redan 23 och då skulle vi klart gå lite vilse för att komma fram till stället först runt 23.30. Väl där gled vi runt vid smågatorna, kollade på galen dansbattle mellan fyra killar (HELT SICK!) och lyckades stötta på ett kompisgäng där det var en av dem som fyllde år. Det visade sig att alla var utbytesstudenter i Hong Kong, några var från Sverige och några från Schweiz. Det slutade i alla fall att vi hängde med dem hela kvällen, firade födelsedagskillen, dansade massor och hade allmänt skitkul.
Som en av dem sa ”dem som går till Lan Kwai Fong går dit för att ha kul, detta är en mötesplats för folk som vill ha roligt” och det kändes verkligen i luften. Alla som var där var där för att ha kul och för att lyfta varandra till att ha kul – UNDERBAR känsla!
Och just det, jag försökte få en av de galna dansbattle killarna att lära mig sina moves (var inte riktigt lika duktig som honom), men kul var det!

Kompisgänget vi kom att hänga med, roliga grabbar!

Då kvällen började sent så slutade den också sent, det blev en taxi hem vid 4-tiden med en taxichaffis som kunde engelska (inte vanligt för HK). Och tur var väl det så vi kunde hjälpas åt att hitta hem.

Nu säger jag tack och godnatt, detta var den bästa kvällen i HongKong – tack som fan alla i Lan Kwai Fong och tack som fan min underbara kusin Hanna!

Hej hopp!

Idag skulle vi besöka Victoria Peak, åka till Stanley och sedan dra vidare till Shek-O. Det var sådan hetta att vi enbart tog oss till Victoria Peak MEN det gör inget alls för där var utsikten magisk.
Victoria Peak är ett berg på Hong Kong-ön som reser sig ovanför alla byggnader då man enligt byggreglerna inte får bygga över bergshöjden i området, cooolt!

I Victoria Peak blev Anders intervjuad för tidningen ScandAsia som vill höra på hur det är att åka iväg från Sverige och bli präst i HongKong och hur det känns att hela familjen att följa med, var riktigt roligt att höra på. Och killen som intervjuade var värsta berest så fick lite restips av honom för mitt kommande äventyr på Bali – plus i kanten på det!

Men nu, loook at the photos!

1. Hanna ”älskar” verkligen att vara med på bild.
2. Vi åkte en slags bergbana upp till toppen.
3. Utsikten är magisk.
4. Jag agerade paparazzi för att ta bild när Anders, Hanna och Kerstin blev fotograferade. 

Tack för en kul och lugn dag!

Idag har jag, Kerstin och Hanna varit på Lantau – HKs största ö. Där har vi åkt massa buss, först till en jättebuddha i Ngong Ping, sedan till en strand i Cheung Sha Beach där vi var helt själva och till slut till en liten fiskeby Mui Wo där vi tog en färja över till HK-ön för att ta oss hem till Ma On Shan igen.

Här kommer bilder från dagen, jag låter dem tala för sig själva.

Idag har jag utforskat Hong Kong på egen hand, en riktigt spännande upplevelse.

Äventyret började med IKEA – Då jag fick veta att det finns hela 3 IKEA här och att det faktiskt är min tidigare arbetsplats kände jag mig lite sugen på att se hur det ser ut. Därför tog jag mig till IKEA i Shan Tin – Det var helt galet! Det var som att jag var tillbaka i Älmhult eller Kungens Kurva och kollade läget. Den största skillnaden var alla asiater som hängde där nu med, liksom till och med böckerna i bokhyllorna var på svenska! (Sjukt!) Är man på IKEA är det obligatoriskt med köttbullarna så självklart åt jag det, tänka sig att det smakade nästan som hemma förutom att dem lät den kokta potatisen flyta runt i vatten – petitesser när man får äta köttbullar från IKEA mmmm!

Bilder ovan. 1. Rulltrappan till IKEA. 2. Köttbullar. 3. Böcker på svenska. 4. Glad Fia som får drömma sig till Sverige lite.

När jag var klar med att drömma mig bort till Sverige begav jag mig mot Mong Kok, jag har läst att det är den mest trångbodda delen i hela Hong Kong alt. hela världen(!?) När jag kom upp på gatorna tog jag mig några parallellgator in ifrån Nathan Road (HKs största turistfälla) och upptäckte då att alla butiker och skyltar stod på kinesiska istället för engelska också. Det var häftigt att uppleva atmosfären i ”det riktiga/kinesiska” HK. En ganska slitet men på något viss fick jag ändå känslan av en trygg miljö.
Parallellgatorna västerut från Nathan Road är först Portland Street, Shanghai Street och sedan Reclamation Street.
Längs min vandring på Reclamation Road mötte jag diverse butiker, en blandad arkitektur, marknadsstånd, skyskrapor, låga byggnader, blandad trafik och människor av alla dess slag.
I slutet av vägen möttes jag av en stor port i kinesisk stil vilket visade sig vara en supermysig marknad längs Temple Road. En marknad som erbjöd allt mellan himmel och jord.

Bilder ovan. 1. I HK varnar dem kineserna för luriga västerlänningar – eller varning för ficktjuv (ytterst oklart).
2-11. Bilder från kinesiska kvarter, marknad, kontrast mellan byggnader etc.

Vid marknadens slut kunde jag utläsa från kartan att jag snart var framme vid en stor park mitt i stan och kände att detta måste jag ta reda på vad det är – Kowloon Park. Så ett kvarter bort från den mysiga marknaden möter jag några skyskrapor och sedan denna jättepark med alla tänkbara aktiviteter – fotbollsplan, sporthall, simhall, vandringsleder och annat smått och gott. Spännande kontrast med massa grönska mitt i stan. Parken sträcker sig jämte Nathan Road och då fick jag syn på en superhäftigt skyskrapa (The One) som jag bestämmer mig för att försöka ta mig upp i för att få en bild av utsikten.

Sagt och gjort så står jag i hissen, tar mig högst upp, inser lite snabbt att det är en restaurang (en superfin sådan!) och tar då en smygbild genom rutan smyger in på toaletten och kommer sedan ut och frågar hur jag kommer till våningen under. Jag blir då hänvisad till hissen och hinner ta några fler bilder innan den är framme. Väl framme på våningen under visar det sig att jag hamnat på ytterligare en restaurang (minst lika fin) och en tjej frågar vad jag önskar. Lite blygsamt får jag ur mig ”I just want to look at the view”. Hon ser lite skeptiskt på mig, och frågar ”the view?” där jag ger en nick till svar. Hon kollar runt att det är lugnt och visar mig sedan till en tom matsal och säger att jag kan kolla där. Jag tar snabbt några bilder och tackar henne sedan tusen gånger om innan jag tar hissen ner och springer ut i folkvimlet igen.

Bilder ovan. 1. Kowloon Parks utomhuspool. 2. The One. 3-5. Busig Fia och bilder av utsikten från The One.

Jag fortsätter vandra ner längs gatan bor mot vattnet mellan Kowloon och HK-ön. Väl framme är det fullsatt med folk och det visar sig vara ett ljus- och musikspel som utspelar sig på HKs-siluettens byggnader. Det är en häftigt show och jag tar plats för att bara stirra ut över vattnet bort mot HK-ön. Jag måste säga Sthlm du har fått en utmaning på att vara en vacker stad – jag tror jag är lite småkär i HK by night, speciellt då HK-siluetten. Jag hade kunna sitta där i timmar och bara titta ut över vattnet och upp på alla byggnaders ljus. WOW säger jag bara!

Bilder ovan. HK-siluetten, den är magisk.

Trots den fantastiska utsikten var upptäckarlusten fortfarande stor så jag beslutade mig för att ta Star Ferry över till HK-ön för att vandra runt där. Jag tar mig till HKs näst högsta byggnad – Two International Finance Centre med sina 415 m (Google is my friend!) – och jag känner mig såååå liten. Riktigt häftigt att befinna sig vid foten av en sådan hög byggnad.

Bild ovan. Two International Finance Center.

Nyfiken som jag är fortsatte jag min vandring till festkvarteret Lan Kwai Fong för att se om det var lite livligt som under helgen när vi besökte det, men icke sa nicke. Ganska lugnt och påminde då om en vanlig pubgata med enbart några få gäster på de olika restaurangerna. När jag ändå var i området kände jag att jag lika gärna kunde ta mig till Soho (South of Hollywood Road). Det visade sig vara svårare än jag trodde, trots kartans hjälp. Detta då många gatadresser inte är utmärkta där man går och många vägar som på kartan ser stora ut i verkligheten visar sig vara läskiga små gränder. Men efter en stunds letande, där jag mött både hemlösa och råttor, hittat gränder mig små gatukök lyckas jag till slut ta mig till Soho. Då kom jag på vart alla västerlänningar i HK gömt sig! För i Soho fanns det knappt några asiater alls, bortsett från personalen på restaurangerna och det var ändå relativt mycket folk ute för att vara en måndag kväll.
Dock kände jag, väl framme vid Soho som fick bli min slutdestination på upptäckandet av staden, att min kropp var för trött efter all vandring och efter att enbart ätit IKEA-köttbullar 6 timmar tidigare.

Bilder ovan. 1-2. När man är i HK ska man kolla upp. 3. Lejon utanför HKs huvudbankkontor.

Jag hittade mig en smidig väg till HKs tunnelbanestation och kunde hyffsat snabbt ta mig hela vägen tillbaka hem till Ma On Shan där jag möttes av två halvoroliga släktingar Kerstin och Hanna. Men ingen skada skedd och jag har äntligen kommit i säng helt slut efter nästan 2 mils vandring.

Tack och Godnatt för en häftig dag HK!

(Kopierat från FB 20140921 – lite modifierat)

HK bjuder på händelserika dagar minst sagt, bara varit här i 3 dagar och hunnit med så mycket!

Bilder ovan. The Wet Market i supermarketen, vilket är som en kött-, grönsaks- och alltiallomarknad.

Dagen igår började med promenad i området (se bilder ovan), poolhäng, lite träning i områdets gym och därefter åkte vi bil in till Kowloon. (Om man känner till köerna i sthlm var det inget jämfört med dessa köer vi upplevde här!)
Vi kulle från Kowloon ta oss med Starferry (båt) över till centrum, HK-ön.

Bilder ovan. Bilderna är från HK-ön (HKs centrum), från kyrkan, samt Lan Kwai Fong (läs om nedan).

Vi var påväg till en 165 års jubileumskonsert av en angleisk kyrka mitt i centrum & därefter var det mingel i parken utanför. Nedan kommer bilder från Hong Kong ön. Efter minglet tog vi en vandring runt i stan, besökte ett hus där Sveriges Radio håller till när dem är i HK, kollade på många häftiga byggnader och till slut hamnade vi i festdistriktet Lan Kwai Fong – helt galet ställe! Lan Kwai Fong är ett pubdistrikt med säkert 40 barer/dansgolv/vattenpipa-pubar och gatorna var smockfulla av folk, folk som drack & dansade. Vi började med att skapa oss en överblick av området och satte oss sedan ner på en tysk pub (av alla pubar i HK?) & jag tog ett glas Australiensk vin (av allt att dricka på en tysk pub?).

Därefter beslutade jag & Hanna att vi skulle ut och upptäcka gatorna medan vi lämnade Anders, Kerstin & Lennart kvar på puben. 
Vi försökte komma in på ett dansgolv (men utan ID kom man inte in där!), vi satte oss istället på en lugn bar & kollade på folket. Men vi kom på att vi ville ju dansa så vi gav oss ut i gatmyllret, hittade en cirkel där det var en dansbattle som vi lite snyggt drog oss in i och började dansa med härliga nya människor som verkligen bjöd på sig själva!
När det sedan var dags för oss alla att dra oss hem med sista tunnelbanan inser vi vid ett byte att den slutat gå – vilket innebar nattbuss som såg till att vi var hemma lagom till kl. 2 för att krypa till sängs efter en väldigt händelserik kväll.

Detta var den kortfattade & vingklippta versionen om hur en dag i HK kan vara och hur en kyrkkonsert kan sluta med dansbattle på Lan Kwai Fong. 
#detäriHKdethänder #HKärvackert 
#dukangöravadduvill
#mittlivsresa

(Kopierat från FB 20140919)

Dag 2 avklarad i HK och jag har inte riktigt fattat att jag är här eller att jag bara hunnit vara här i 1,5 dagar (det har hänt massor redan!)

Idag har jag morgonpromenerat med alla HK-kineser (dem är såå hurtiga här!), mötte flera som gick/sprang/yogade/cyklade etc. & alla hade sina små väskradios, solhattar och paraply till käpp. Urgulligt!
Sedan blev det ytterligare en promenad i närområdet med Anders & Kerstin för att upptäcka lite.
Sedan for jag och kusin Hanna in till Kowloon och kände på stadspulsen, såg lite HK-silhuett, besökte The Peninsula (googla!!!) & följde huvudköpgatan där vi blev erbjudna att köpa falska armbandsur/väskor och hasch av i princip var tredje person vi mötte?!

Det blev snabbt lite mycket intryck så vi drog oss tillbaka ’hem’ till Ma On Shan för sedan åka vidare och avsluta kvällen med god middag i Sai Kung (en liten före detta fiskeby) på en indisk/malaysisk restaurang och sedan lite vandring längs byns gator, mys!

Nu är huvudet uppe i varv, men jag tro jag hoppat in i den nya dygnsrytmen och ska hoppa i säng för att förbereda mig för nya äventyr i Hong Kong imorgon!
Tack & Godnatt!

Bild. Jag och Hanna busar i Kowloon.